Äldre som lider i onödan

Det finns i Sverige idag äldre människor som lider helt i onödan. Vår välfärd tillhör världens främsta och vi tjänar ofta som det goda exemplet för andra länder. Trots det har vi fortfarande lågt hängande frukter som om de åtgärdas kan spara lidande för äldre och sjuka.

Bara en sådan sak att äldre lider av sårbildning i flera år utan att det sker någon läkning. I en dansk studie är det upp till 44 procent av de som ingick i studien som hade levt med sina sår i längre än ett år. Några i hela tio år. Med såret kommer omläggningar av bandage och kompresser som är lika smärtsamma som nödvändiga för att såret inte ska leda till ytterligare vävnadsdöd och i många fall även amputation.

Men flera försök som har genomförts visar att det går att läka även kroniska sår om rätt insatser görs.

Vinsten är naturligtvis stor för den drabbade när livskvaliteten ökar och den smärta som tidigare tagits för given kan läka bort. Upp till 1 procent av befolkningen i industriländerna har problem med kroniska sår. Det är ett ökande hälsoproblem som också medför stora kostnader för samhället.

Inkontinensvården är ytterligare ett område där människor lider helt i onödan.

Samma processer och snabba insatser som gör det möjligt att komma tillrätta med sår kan göra att inkontinensdrabbade slipper obehag av läckage och lukt. Men det är en fråga som är skambelagd vilket i sin tur kan leda till att människor inte får den hjälp de behöver. Urininkontinens är ett hälsoproblem som ökar. I Sverige har drygt 530 000 personer över 65 år besvär och nästan 80 procent av alla personer i särskilt boende har sådant läckage att de behöver använda inkontinenshjälpmedel, enligt Socialstyrelsen.

Förutom det lidande som urininkontinens innebär för individen – och i många fall även för anhöriga – innebär det en betydande kostnad för samhället. På individnivå uppskattas den till mellan 7000 och 11 000 kronor per år.

Det finns en patientförening, Sinoba, men de är inriktade mot den nära vården och specialistmottagningar och inte äldreomsorgen.

Att behöva hjälp med att byta inkontinensskydd upplevs många gånger som obehagligt och integritetskränkande.

Myten om att blöjor vägs för att spara pengar bidrog inte till att göra inkontinensvården enklare och bättre. Tvärtom ledde drevet mot dåvarande Carema till att utvecklingen av nya inkontinensskydd stannade av. En vedertagen metod och kvalitetssäkring, att väga inkontinensskydd – äldres blöjor, kopplades felaktigt samman med en vilja att tjäna pengar. Drevets konsekvenser har beskrivits i Svenska Dagbladet.

Det vanligaste är att äldre har individuellt utprovade inkontinensskydd. Andelen är högre inom den privat drivna äldreomsorgen jämfört med den kommunala. Mycket är bra men kan bli bättre.

De försök som gjorts med blöjor utrustade med sensorer på ett antal platser runt om i landet är även det en anledning till optimism. Ny teknologi leder till att onödiga byten av inkontinensskydd kan undvikas.

Fokus måste även fortsättningsvis vara – i privat såväl som i offentlig – hur medarbetarnas höga kompetens ska tas tillvara och hur vi tillåter de bästa produkterna och processerna att bli en integrerad del av den svenska vården.