Rosenbergs myter om välfärdsföretagandet
Debattören och författaren Göran Rosenberg hävdar i Expressen och Kvällsposten att det bildats en ” järntriangel av politiker, företag och intresseorganisationer, rustad med arméer av lobbyister och PR-konsulter” som mot allt sunt förnuft försvarar vinstdrivande företag i välfärden.
Andra får bemöta själva analysen – rätt många klumpas ihop i Rosenbergs sammansvärjning. Själv stör jag mig på ett antal myter som han bygger sitt resonemang på.
1. ”En överväldigande väljarmajoritet vill ha bort vinstdriften ur den offentligfinansierade välfärden”, skriver Rosenberg.
Många opinionsmätningar visar att en majoritet av väljarna är kritiska till vinstutdelning, det är sant. Men det är inte samma sak som att de vill ha bort de vinstdrivande företagen. Mätningarna visar också att väljarna vill utveckla valfriheten, och att de förstår att företagen bidrar till den mångfald som krävs för att företagen ska fungera.
Väljarmajoritetens motstånd mot vinstutdelning torde bero på en farhåga att vinsten görs på bekostnad av kvaliteten. I ett valfrihetssystem blir det tvärt om den som levererar den mest uppskattade kvaliteten som också når lönsamhet. Ju mer valfrihet, desto tryggare kommer opinionen att bli vad beträffar vinsutdelningar.
2. Rosenberg förklarar opinionen med erfarenheter av ”höga vinstuttag, provocerande skatteplanering och uppseendeväckande missförhållanden”. Upprördheten över aggressiv skatteplanering i skattefinansierad verksamhet är inte svår att förstå. Vårdföretagen säger själva att detta inte längre förekommer.
Men var är de höga vinstuttagen? Det är en skenbild som medier och framför allt somliga politiker förmedlat, att aktieutdelningarna är groteska inom vård och omsorg. Gå till den aktuella statistiken. De stora företagen delar inte ut en krona, förutom ett producentkooperativ där ägarna själva driver verksamheten.
Och hur är det med de uppseendeväckande missförhållandena? Att allmänheten går i tron att missförhållanden i vård och omsorg är företagens fel är inte konstigt, så har vissa medier framställt det de senaste två åren. Men Göran Rosenberg har bättre tillgång till information än väljaren i gemen. Han vet att kvalitetsskillnader inte kan knytas till någon driftsform, så som till exempel Socialstyrelsen konstaterat.
3. Rosenberg menar att vi borde begränsa välfärdsverksamheter till icke vinstdrivande företag ”precis som i större delen av västvärlden”. Det är en myt att med Sverige jämförbara länder stoppat vinster i välfärden av de motiv Rosenberg antyder.
Där not for profit-verksamhet dominerar är förklaringen historisk. Andra aktörer än staten – ofta kyrkan, som i Tyskland – har stått för vård och omsorg. Det blir närmast parodiskt när vänsterdebattörer i Sverige börjar lovorda system som bygger på en religiöst motiverad välgörenhetstanke som samma vänster ägnat decennier åt att bekämpa. Menar de allvar?
I Holland drivs sjukvården av fristående not for profit-organisationer, till exempel sjukhus knutna till universiteten. Där planerar politikerna en lagändring som öppnar för vinstdriven vård, eftersom den befintliga vården inte kan eller vill växa motsvarande de ökande behoven.
I de länder vi oftast jämför oss med, våra nordiska grannar, är förutsättningarna för företagen att driva vård och omsorg i princip de samma som i Sverige.
4. Rosenberg hävdar också att investeringar ”på den svenska ’välfärdsmarknaden’ är en säkrare och lönsammare kapitalplacering än mycket annat”. Stämmer det? Upphandlingar av omsorg görs om lika ofta som upphandling av all annan kommunal verksamhet. Inget kontrakt varar längre än några år för den som sköter sig. Den som är verksam inom ett vårdvalssystem är helt utelämnat åt patienternas fria val. Den som startar en vårdcentral börjar med 0 listade patienter.
Med andra ord är det bara den som kan leverera en tillfredsställande kvalitet som sitter någorlunda säker. Vård- och omsorgsleverantörerna har ingen fri dragningsrätt av skattepengarna, utan lever under samma villkor som de som bygger hus, anlägger vägar, säljer skolmat, hyr ut fastigheter, säljer fordon och leverar IT-tjänster till den gigantiska offentliga marknaden i Sverige.