Det är inte vårdföretagens ägarstruktur som är avgörande utan vilken vård privata aktörer levererar. Det anser Håkan Tenelius, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna i en replik i Östgöta Correspondenten.
Ulf Flodin skriver att landstinget inte ska anlita vissa privata utförare av vård och omsorg. Det handlar inte om företag som erbjuder sämre kvalitet, eller företag som patienterna är missnöjda med. Inte heller handlar det om dåliga villkor för de anställda. Det Ulf Flodin är negativ till är att företag som ingår i större koncerner kan föra ut en del av sin vinst till lågskatteländer. Att ägare till företag i Sverige skattar i andra länder förekommer i de flesta branscher. Även läkemedel eller möbler som köps för landstingets pengar kan komma från företag som inte skattar i Sverige. Bör också de kontrakten brytas?
Jag får känslan att Ulf Flodin snarast vill ifrågasätta vårdföretagens vinster i sig. Låt oss därför titta på vad företagen gör med vinsten. Försvinner verkligen alla pengar utomlands? Företagarna själva berättar i Vårdföretagarpanelen från juni 2011, att de i första hand vill återinvestera i verksamheten. 74 procent vill satsa på utrustning, lokaler, kompetensutveckling och friskvård. 49 procent vill utveckla verksamhetens innehåll, effektivisera rutinerna och utveckla nya metoder. 31 procent tänker nyanställa eller öppna ny verksamhet. Endast 29 procent av de tillfrågade företagarna planerar att dela ut en del av vinsten till sina ägare.
Största delen av de vinster som görs inom vårdföretagen går alltså tillbaka in i verksamheten. Det vill Ulf Flodin bortse från, och på förhand välja bort företag som kan tänkas dela ut en del av sina vinster på ett sätt han ogillar. Även om de erbjuder de bästa tjänsterna. Även om patienterna föredrar dem. Även om de är effektivare. Landstingets uppgift är att erbjuda medborgarna så god vård och omsorg som möjligt. Då är det kvaliteten på tjänsterna som ska vara avgörande, inte företagens ägarstruktur.
Håkan Tenelius, näringspolitisk chef Vårdföretagarna.
Artikeln tidigare publicerad i Östgöta Correspondenten den 5 september.