Tom vårdretorik av Renström

Hos de privata vård- och omsorgsgivarna trivs de anställda bättre än hos kommuner och landsting. De är mer nöjda med arbetsledning och eget inflytande, och tycker oftare att de har lagom mycket att göra. Det skriver Håkan Tenelius i en replik i Ljusdals-Posten.

Yoomi Renström (S) debatterar mot privata alternativ i välfärden under rubriken ”Stoppa vinstjakt” i Hudiksvalls tidning den 15 maj. Genom sin rubrik och genom att om och om igen upprepa begreppet ”taktisk besparing” hoppas hon skapa en negativ bild av privata vård- och omsorgsföretag.

Men de retoriska figurerna är inte baserade på fakta. Renström hävdar bland annat att ”vinstdrivna äldreboende tvingar personalen att springa fortare”. Det är inget annat än en myt. Hos de privata vård- och omsorgsgivarna trivs de anställda bättre än hos kommuner och landsting. De är mer nöjda med arbetsledning och eget inflytande, och tycker oftare att de har lagom mycket att göra, enligt Jobbhälsobarometern. Dessutom är de mer sällan sjukskrivna, enligt SCB.

Renström nämner i sitt inlägg inte alls de människor som vården och omsorgen är till för, och som har valt och uppskattar de privata alternativen. Patienter, brukare och äldre vill få välja, och de är oftast nöjdare med de privata alternativen. År 2012 gjorde invånarna i Gävleborg över en halv miljon besök hos privata vårdgivare.

Vården och omsorgen har blivit bättre av att det finns flera olika vårdgivare.  I Gävleborgs län är fyra av de fem populäraste vårdcentralerna privat drivna. I kommuner där det finns valfrihet är de äldre nöjdare med hemtjänsten. Alla kommuner i Gävleborg utom Sandviken har infört valfrihet i äldreomsorgen, och där är också färre av de äldre nöjda med den hjälp de får, än i övriga av länets kommuner.

Yoomi Renström skriver att Socialdemokraterna vill stoppa privatiseringar och ”återställa ordning och reda”. Frågan är vad det betyder. Ska företagen inte längre få bidra till en bättre välfärd i Gävleborg?

Håkan Tenlius
Näringspolitisk chef, Vårdföretagarna

Artikeln publicerades i Ljusdals-posten 17 maj 2014