De rödgröna skriver att de aldrig kan acceptera att plånboken får styra istället för behoven (Brännpunkt 2/6). Det är ett tämligen självklart uttalande. Vårdvalsreformen är tydlig på just den punkten. De företag och offentliga vårdgivare som etablerar sig i vårdvalet kan inte säga nej till patienter.
Alla har rätt att välja sin vårdgivare det är själva grunden för reformen. Det förvånar att de rödgröna vill hävda denna felaktighet i en seriös vårddebatt inför ett val. Att de rödgröna även blundar för konsekvenserna av minskade skatteintäkter och en åldrande befolkning, måste ses som anmärkningsvärt.
Vårdvalsreformerna och LOV (Lag om Valfrihetssystem) i kommunerna innebär ett stort steg framåt. Tidigare har hälso- och sjukvården alltid och överallt haft problem med dålig tillgänglighet och begränsat patientinflytande. Detta har vårdvalsreformerna och LOV i kommunerna ändrat på.
Nu får alla vårdgivare som uppfyller grundläggande krav etablera sig i landstingen och kommuner på samma villkor som de offentliga vårdgivarna – även om det alltför ofta fortfarande brister i konkurrensneutralitet här och var. Ofta handlar det om att privata utförare som inte får samma ersättning som den offentliga aktören. Här behövs förstås framöver ett sanktionssystem då kommuner eller landsting bryter mot konkurrensneutraliteten.
Enligt konkurrensverkets senaste mätning är det 181 nya vårdcentraler som etablerats i landstingen. I kommunerna finns det idag över 377 företag som är etablerade genom införandet av LOV. Hela 80 procent av företagen i kommunerna antingen ägs och drivs av kvinnor eller har en kvinna som vd. Det kan jämföras med att andelen kvinnor bland samtliga företagare ligger kring 27 procent.
Etableringsfriheten har kraftigt bidragit till att patienterna fått bättre tillgänglighet genom fler vårdgivare. Då har det också tagits ett steg närmare en mer jämlik vård. Tidigare farhågor om att nya etableringar inte skulle ske i socioekonomiskt utsatta områden har på det hela taget visat sig vara felaktiga.
I Västra Götaland har det tillkommit nya vårdenheter inte bara i innerstaden utan även i de socioekonomiskt mer belastade områden som förorterna till Göteborg. Det är områden dit det tidigare har varit svårt att rekrytera läkare. Nu finns knappt det problemet mer.
I Kronoberg har en del av de nya enheterna etablerat sig på orter där det tidigare saknades vårdgivare. I Skåne finns det i stort sett inga vita fläckar kvar efter vårdvalsreformen. I Stockholm har sju nya enheter öppnat på Järvafältet.
Detta vill den rödgröna oppositionen ändra på om de får regeringsmakten efter valet. Det inger oro och väcker många frågor eftersom de fortfarande inte har presenterat vad de vill ha istället för etableringsfrihet och hur de ska uppnå en mångfald av vårdgivare och mer tillgängligheten för patienterna som denna valfrihet de facto har skapat.
Det finns förvisso en teoretisk risk, ur ett politiskt perspektiv, med överetablering av vårdgivare; en utveckling som skulle riskera en okontrollerbar kostnadsökning. Men i verkligheten verkar detta problem inte att finnas.
I en stor studie som Vårdföretagarna har tagit fram, och som vi ska presentera inom kort, finns inget som tyder på att så skulle vara fallet. De politiker i landsting, och regioner som intervjuats i vår studie pekar på att det allra oftast har funnits ett gemensamt intresse mellan vårdgivare och politiker ifråga om etableringarna och att de eventuella tendenserna till överetablering kommer att rättas till sig.
Vi förnekar inte att det finns problem kvar och att det ibland handlar om att två perspektiv bryts från olika utgångspunkter; det politiska som representerar det kollektiva medborgarintresset och vårdgivarnas företagarintresse. Men allra oftast möts dessa perspektiv.
Vårdgivarnas etablering bidrar till ökad patientmakt inom ramen för valfrihetsreformerna och ökat vårdutbud ger mer tillgänglighet. Sammantaget är detta viktiga komponenter i en jämlik vård. De problem som finns kan oftast också gå att rätta till med konstruktionen av ersättningssystemen.
Vi behöver en fortsatt diskussion om kostnadskontroll, vårdens finansiering, sammanhållna vårdkedjor och hur vi får vårdval som är anpassade för glesbygdens villkor. Men det finns faktiskt få eller inga problem som hänger samman med etableringsfriheten. Därför uppmanar vi den rödgröna oppositionen att inrikta sig på de problem som behöver lösas istället för att slåss mot väderkvarnar som egentligen inte finns.
Hans Dahlgren, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna
Artikeln tidigare publicerad i SvD Brännpunkt den 3 juni
Röd-grön artikel Vi har råd med jämlik vård publicerad den 2 juni i SvD Brännpunkt