Jag nåddes via twitter av att det på Forum Jämställhet i Karlstad idag påståtts att medarbetare i privat driven äldreomsorg fått sämre löner än kollegerna i den kommunalt drivna äldreomsorgen. Jag kan uttala mig om hur det ser ut bland Vårdföretagarnas medlemsföretag, och ser jag på vår statistik är det uppenbart att påståendet är gripet ur luften.
Sedan förra avtalet mellan Vårdföretagarna och Kommunal inom äldreomsorgen har snittlönen för Kommunals grupper i våra företag ökat med 4,6 %. Det är långt över övriga arbetsmarknaden. Snittlönen 2017 var 24 440 kr i månaden. Vårt avtal skiljer sig mot det som SKL tecknar med Kommunal, det avtal som alltså gäller offentliganställda inom äldreomsorgen. Enligt avtalet med SKL jobbar Kommunals medlemmar 38,25 timmar i veckan, och de som är anställa i våra medlemsföretag jobbar kortare tid, 37 timmar. Med lika lång arbetstid som de offentliganställda skulle våra företags medarbetare tjäna 25 200 kr i månaden. Undersköterskornas löner brukar vara i särskilt fokus. Det saknas ännu heltäckande statistik, men ett försiktigt antagande är att undersköterskors månadslön i våra medlemsföretag ligger åtminstone 500 kr högre. 2016 var skillnaden mellan 800 och 1000 kr.
Jag kan på sätt och vis förstå att den som av något skäl vill svartmåla de privata alternativen biter sig fast vid lönen. Den statistiken är svårare för utomstående att kolla upp. Det är inte lika lätt att dra alternativen i smutsen om man utgår ifrån trivsel och arbetsmiljö. Det mäts varje år i den omfattande undersökningen Jobbhälsobarometern. I den senaste framgår att anställda i privat omsorg i större utsträckning anser att
- de har möjligheter att påverka hur arbetsuppgifterna ska genomföras
- de kan påverka brister i arbetsmiljön
- de hinner med sina arbetsuppgifter inom ordinarie arbetstid
- deras närmaste chefs yrkesskicklighet är hög.
Debatten om driftsformer och vinster har alltför länge fått dölja några av de verkliga utmaningarna för välfärden. Lön och arbetsvillkor är viktiga komponenter när det gäller att locka duktiga människor till de viktiga vård- och omsorgsyrkena, och motivera dem att stanna. Ska utförarna kunna erbjuda goda villkor måste landets kommuner också inse att ersättningsnivåerna måste följa med. Som en tidigare ordförande i Kommunal uttryckte det: Det går inte att beställa en oxfilé och sedan betala för en pizza.