Betydligt fler medborgare känner förtroende för offentligt driven vård och omsorg än för motsvarande verksamheter i privat regi, trots att de privata alternativen håller minst lika hög kvalitet. Att överbrygga det förtroendegapet är en utmaning för privata vård- och omsorgsgivare.
Betydligt fler känner förtroende för offentligt driven vård och omsorg än för motsvarande verksamhet i privat regi. Det visar en undersökning från Demoskop. Allmänhetens förtroende för offentligt driven sjukvård ligger på 5,16 på en sjugradig skala. Motsvarande siffra för privat driven sjukvården är 4,59. För äldreomsorgen är förtroendet lägre. Den kommunala äldreomsorgen når ett förtroende på 4,53 av 7. Den privata äldreomsorgens förtroendesiffra är 3,79. Förtroendet för privat driven äldreomsorg och sjukvård har dock successivt ökat sedan 2012, till skillnad från den offentligt drivna vården och omsorgen.
Undersökningar från Socialstyrelsen m fl visar att privat driven verksamhet håller lika hög, eller högre, kvalitet. Ändå är förtroendet lägre. Att överbrygga förtroendegapet är en utmaning för privata vård- och omsorgsgivare och för oss som branschorganisation.
Förtroende handlar om att tro och lita på att någon har förmåga att agera korrekt och agerar korrekt. Förtroende förtjänar man, men kan också snabbt bli förbrukat. Ett enda vårdföretag som missköter sig riskerar att skada förtroendet för hela den privat drivna vården och omsorgen.
Brukare, omsorgstagare och patienter ska kunna känna sig trygga med att alla utförare är seriösa, oavsett i vilken regi verksamheten bedrivs. En prövning av ägare och ledning i välfärdens verksamheter kan bidra till att stärka förtroendet för den privat drivna vården. Vår principiella uppfattning är att det bör råda tillståndsplikt för all verksamhet i vård och omsorg, oavsett regi. Men först måste Inspektionen för vård och omsorgs (IVO:s) nuvarande tillståndsgivning fungera ordentligt. Tyvärr ser vi idag problem med långa handläggningstider, oförutsägbara bedömningar och orättvisa beslut.
Det budskapet skickar vi till civilminister Ardalan Shekarabi, som i dagarna får remissynpunkter på vilka krav som bör ställas på dem som äger och leder företag i vård, omsorg och andra delar av välfärden.
Ett annat medskick är att det inte får bli onödigt höga trösklar som hindrar små vårdföretag, som är centrala för mångfalden. Reglerna för tillståndsgivning får inte heller hindra nytänkande och innovation.
Ägarprövningsutredningen (SOU 2015:7) var bunden av sina direktiv. Men varför ska enbart privat driven verksamhet omfattas av tillståndsplikt? Brukarna har samma skyddsbehov, oavsett regi. Det är ett förlegat synsätt att verksamhet skulle drivas optimalt, eller med hög kvalitet, bara för att den är offentlig. Förutom att det snedvrider konkurrensen försvårar det för kommuner att lägga ut verksamheter på entreprenad, då IVO ställer en rad krav på privat verksamhet som den kommunala i praktiken inte behöver leva upp till.
Säg att en kommun skulle vilja förnya en verksamhet inom LSS, som drivits av kommunen i många år. Kommunen genomför därför en upphandling. Vårdföretaget, som vann upphandlingen, söker tillstånd för verksamheten hos IVO. Men där nekas de tillstånd, därför att lokalerna inte håller måttet. Då kommunen inte ser någon lösning drar de tillbaka entreprenaden och fortsätter driva verksamheten i kommunal regi, i samma gamla lokaler.
I processen ovan finns bara förlorare. Kommunen fick inte den eftersträvade utvecklingen av verksamheten. Vårdföretaget gick miste om möjligheten att driva verksamheten. Och brukarna fick inte några positiva förändringar alls.
Civilministern ska nu begrunda alla remissvar och överväga hur regeringen ska gå vidare. Vår bedömning är att tillståndsplikt med ägar- och ledningsprövning kan stärka förtroendet för den privat drivna vården och omsorgen. Men samma regler borde gälla alla, oavsett regi.
Håkan Tenelius
Näringspolitisk chef Vårdföretagarna