Valfrihet är ett annat ord för egenmakt

Med fler utförare ökar snarare möjligheten att få en hjälp som fungerar och är anpassad till var och en. Det skriver Håkan Tenelius i en replik i Arbetarbladet.

I en lång debattartikel i måndagens Arbetarbladet argumenterar Anita Walther, Tord Fredriksen och Stefan Pettersson (samtliga V) emot LOV, lagen om valfrihetssystem.

Deras främsta argument handlar om att många äldre inte har förmågan, och att det är svårt att agera som välinformerad kund när det är dags att välja äldreomsorg. Det stämmer att det finns studier som visar att uppåt hälften av de äldre kan ha svårt att välja. Men även den som själv har svårt att ta ställning har oftast någon anhörig, som känner den äldre personen väl, och vet vilka behoven och prioriteringarna är. Genom att på ett tillgängligt och tydligt sätt redovisa öppna jämförelser, där de äldre själva fått bedöma hur väl hemtjänsten fungerar, kan kommunen dessutom ge ett bra underlag till alla som vill välja eller byta utförare.

De tre debattörerna kan inte förklara varför rätten att bestämma ska tas ifrån också dem som faktiskt kan och vill välja. De allra flesta tycker att det är viktigt eller mycket viktigt att själv få bestämma över sin äldreomsorg, visar bland andra SOM-institutets stora undersökning, där 74 procent av de tillfrågade sade att det var viktigt att få välja själv.

V-debattörerna hävdar också att valfrihetssystem stärker klasskillnader och gör att grupper ställs mot varandra. Men vid det här laget har de lämnat både faktaunderlag och studier därhän, och övergått till rena antaganden. Det finns ingenting som tyder på att den som har lägre inkomster eller på annat sätt tillhör en mindre gynnad grupp skulle förlora på att kunna välja hemtjänst.

För företagen spelar det ingen roll om den de kommer hem till är hög- eller låginkomsttagare, eller vilken bakgrund den äldre har. Både tjänsterna som ska utföras och ersättningen per timme är ju desamma. Och avgiften för den enskilda sätts, precis som förut, av kommunen.

Med fler utförare ökar snarare möjligheten att få en hjälp som fungerar och är anpassad till var och en. Jag tänker exempelvis på de företag som inriktat sig på att erbjuda hemtjänst på de äldres eget hemspråk, och med särskild kompetens och kunskap om de äldres kulturella bakgrund. Det kan vara mycket betydelsefullt för dem som flyttat hit i hög ålder och börjat glömma den svenska de har lärt sig.

Valfrihet i äldreomsorgen är inte bara en teknikalitet, eller ett sätt bland andra för kommunen att organisera omsorgen. Det handlar om varje människas rätt att få leva sitt liv som de själva önskar, så långt det bara är möjligt.

Håkan Tenelius
Näringspolitisk chef, Vårdföretagarna

Artikeln publicerades i Arbetarbladet 19 juni 2014