Vilka slutsatser kan vi dra av HFD:s dom om vårdmoms gällande en läkarmottagning i ett läkarhus?

Högsta Förvaltningsdomstolen har nyligen kommit med ny dom som rör den så kallade vårdmomsen. Eftersom rättspraxis avseende vårdmomsen påverkar många av våra medlemsföretag har vi bett Deloitte att analysera domen för vår räkning. En slutsats är att avgörandet tyvärr inte tillför något nytt vad beträffar frågan om momsplikt för sjukvård som tillhandahålls i två led.

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har i en dom från den 31 maj, mål nr 7109-20, fastställt ett tidigare lämnat förhandsbesked från Skatterättsnämnden rörande ett läkarbolags momsplikt vid tillhandahållande av sjukvård inom ramen för ett samarbetsavtal med ett läkarhus. Ärendet rör en legitimerad läkare som bedriver verksamhet genom ett aktiebolag och har ingått ett samverkansavtal med regionen om att bedriva mottagningsverksamhet. Verksamheten bedrivs i ett läkarhus lokaler med vilket läkarbolaget också ingått avtal. Enligt det senare avtalet tillhandahåller läkarhuset lokaler, utrustning, administrativa funktioner samt viss kvalificerad personal (t.ex. för att assistera vid undersökningar och operationer) till läkarbolaget. Som ersättning för läkarhusets tjänster betalar läkarbolaget ett belopp till läkarhuset motsvarande en viss procent av bolagets intäkter.

Läkarbolaget och läkarhuset, som gemensamt ansökte om förhandsbeskedet, ansåg att läkarbolaget bedriver den momsfria sjukvården medan läkarhusets tillhandahållande, till den del det avser viss kvalificerad personal, ska beläggas med moms. Skatteverket ansåg däremot att läkarhuset ska ses som vårdgivare och att läkarbolaget ska anses tillhandahålla en momspliktig personaluthyrningstjänst till läkarhuset. För det fall att Skatterättsnämnden skulle anse att läkarbolaget är vårdgivare ansåg Skatteverket att läkarhuset ska anses leverera en sammansatt momspliktig tjänst till läkarbolaget.

Skatterättsnämnden bedömde att läkarbolaget ska anses vara den faktiska vårdgivaren, det vill säga det är läkarbolaget som utför och tillhandahåller den momsfria sjukvården till patienterna. Vad som verkar ha medverkat till denna slutsats var att läkarbolaget har ett avtal med regionen, att läkarbolaget själv bestämmer vilka undersökningar som ska genomföras och att läkarbolaget själv bestämmer över omfattningen av sin verksamhet och hur den ska förläggas tidsmässigt. Frågan om momsplikt för läkarhusets olika tjänster bedömdes dock vara alltför bred för att lämpa sig för ett förhandsbesked och frågan avvisades därför.

HFD hade, efter det att Skatteverket överklagat förhandsbeskedet, att ta ställning till om läkarbolaget tillhandahåller momsfri sjukvård, dvs. är den faktiska vårdgivaren, eller ska anses tillhandahålla en momspliktig personaluthyrningstjänst till läkarhuset. I denna del ansåg HFD att det stod klart att läkarbolaget inte tillhandahåller några tjänster mot ersättning till läkarhuset utan att de enda tjänster som läkarbolaget omsätter inom ramen för den verksamhet som omfattas av ansökan om förhandsbesked är de som tillhandahålls till bolagets patienter. De tjänsterna ansåg HFD var av sådant slag att de omfattas av undantaget från moms. HFD angav att denna bedömning inte påverkas av om tjänsterna utförs av egen eller inhyrd personal, liksom om läkarbolaget äger den utrustning och de lokaler som används i verksamheten eller om dessa resurser tillhandahålls till bolaget av någon annan.

Domen, som alltså går emot Skatteverkets uppfattning, får anses klargöra momshanteringen i de fall patienter vänder sig till en läkare som har avtal med en region och är knuten till ett läkarhus. Denna hantering bör också ligga i linje med både avtal och hur faktureringen sker eftersom det är läkarbolaget som ingått avtal med regionen och som erhåller ersättningen från regionen. Läkarbolaget betalar sedan läkarhuset för nödvändig support.

Tyvärr blev frågan om hur läkarhusets tjänster ska hanteras aldrig underställd HFDs prövning i och med att frågan redan avvisats av Skatterättsnämnden. Baserat på tidigare praxis talar det mesta dock för att det i normalfallet ska läggas moms på de tjänster som läkarhuset tillhandahåller läkarbolaget. Detta innebär enligt vår tolkning att avgörandet inte tillför något nytt vad beträffar frågan om momsplikt för sjukvård som tillhandahålls i två led. Det kommer därför fortsatt att vara av vikt att identifiera den faktiska vårdgivaren. Vi bedömer också att det finns anledning att inte tolka domen alltför vitt på så vis att det nu är slutligt klarlagt att ett läkarbolags tjänster inom ramen för samarbetet med ett läkarhus alltid ska ses som momsfri sjukvård. Exempelvis kan man tänka sig att det förekommer försäkrings- eller privatpatienter som vänder sig direkt till läkarhuset och där de enskilda läkarbolagen anlitas och ersätts av läkarhuset. Dessa typer av situationer var inte föremål för prövning och vi uppmanar därför till försiktighet eftersom det inte kan uteslutas att förhållandena i dessa fall kan vara sådana att läkarhuset ska ses som faktisk vårdgivare och att läkarbolagets tjänster ska bedömas som momspliktig personaluthyrning till läkarhuset.