Vårdmomsutredningen löser inte problemen – det behövs lagändring

Vårdmomsutredningen har idag presenterat sitt betänkande. Den lösning som Vårdmomsutredningen föreslår – möjligheter till högre schablonersättning från regionerna – löser inte de problem som vårdmomsen har skapat i vården och omsorgen. Det behövs lagändringar för att komma tillrätta med problemen.

Vårdmomsen försvårar kompetensförsörjningen i vården och omsorgen och hindrar samverkan, där privata vårdgivare gemensamt löser vårduppdrag. Det drabbar både stora och små vård- och omsorgsgivare runt om i hela landet, men i synnerhet de på landsorten och i glesbygden där bristen på vårdpersonal är större. Att vårdmomsen slår direkt mot kompetensförsörjningen är särskilt allvarligt nu i pandemin, då behovet av vårdpersonal på grund av uppskjutna vårdinsatser och vaccinationer är större än någonsin.

Vårdmomsutredningen konstaterar i sitt betänkande att en ändring av undantaget på det sätt som Vårdföretagarna föreslagit inte strider mot EU-rätten. Utredningen är dock tveksam om hur EU:s momsdirektiv ska tolkas när det gäller vårdtjänster som involverar vårdaktörer i flera led, d v s när en vårdgivare anlitar exempelvis en läkare på konsultbasis, eller samverkar med en underentreprenör på sin mottagning. Utredningen är inte säker på att det är tillräckligt att den sammantagna processen har ett diagnostiskt syfte. Utredningen landar därför i att istället föreslå nya, alternativa nivåer för den momskompensation som regionerna kan ge till de privata vårdgivarna.

Vårdföretagarna menar att det inte löser problemen. Momskompensationssystemet mellan staten och kommunerna är redan idag krångligt och godtyckligt i förhållande till privata vårdgivare. Erfarenheten av hur regionerna och kommunerna idag hanterar momskompensationen är att det skiljer sig mycket över landet. En del av dem ger hela schablonbeloppet till de privata vårdgivarna, andra behåller stora delar av ersättningen. Dessutom är det långtifrån säkert att en schablon speglar de verkliga kostnaderna. Utredningen konstaterar till och med själva att det är svårt att bedöma om nya regler om höjd kompensation kommer de privata utförarna till del eller inte.

Vårdföretagarna ska noga analysera utredningens betänkande. Vi kan dock redan nu konstatera att det som behövs är lagändringar för att snabbt undanröja de problem som vårdmomsen åsamkar sjukvården och omsorgen. Det skulle kunna ske genom det lagförslag som Vårdföretagarna har presenterat – som utredningen bedömer  inte strider mot EU-rätten – eller genom att använda den finska utformningen av momsreglerna.

På längre sikt är det en lösning att, som Svenskt Näringsliv har föreslagit, slopa momsundantaget och istället införa en nollskattesats på vård och omsorg, vilket skulle ge den privat drivna vården avdragsmöjligheter för momskostnader precis som andra företag har. Det är så som momssystemet är tänkt att fungera. Men det kräver förändringar i EU:s direktiv och är något som Sverige inte ensidigt kan göra. Problemen som vårdmomsen skapar i vården kan inte vänta, utan behöver åtgärdas här och nu.

Ta del av utredningens betänkande (SOU 2021:40)

 

Fakta
Vård och omsorg ska enligt lag vara fri från moms. Men sedan den 1 juli 2019 måste privata vårdgivare betala 25 % moms när de hyr in vårdpersonal, anlitar legitimerad vårdpersonal som konsulter i verksamheten och i många fall också när vårdgivare samverkar med underentreprenörer. Denna momskostnad kan de privata vårdgivarna, till skillnad från andra företag, inte dra av utan den ”stannar” som kostnad i verksamheten.

Vårdföretagarna har föreslagit en lagändring som innebär att 3 kap. 5 § första stycket andra strecksatsen mervärdesskattelagen kompletteras på följande sätt.

   ”[…] om åtgärderna annars vidtas av någon med särskild legitimation att utöva yrke inom sjukvården, oberoende av i vilket försäljningsled åtgärderna vidtas”

Syftet med förslaget är att all sjukvård som utförs av legitimerad sjukvårdspersonal ska undantas från mervärdesskatt oavsett i vilket led i vårdkedjan sjukvården tillhandahålls.