Ge partistyrelsen bakläxa!

Vårdföretagarnas näringspolitiske chef Hans Dahlgren skriver i dag att socialdemokraternas partistyrelse bör få bakläxa av kongressen.

Nu i veckan samlas Socialdemokraterna till partikongress. En stor fråga handlar om välfärden, om företagandet i vården och i skolan. Riktlinjerna inför kongressen väcker både hopp och oro.

Partistyrelsen är tydlig om valfrihet och vinst: valfrihet och vinst i välfärden ska få finnas. Det är ett positivt och hoppfullt besked för landets duktiga vårdföretagare, ett perspektiv som skiljer sig tydligt från den märkliga S-debatten som bedrivits om vinst i Stockholm. Mona Sahlin har här visat på viktigt ledarskap. Frågan är hur detta ska accepteras av Vänsterpartiet. Vänsterpartiet definierar privata företag i välfärden som skadliga, vilket Socialdemokraterna och Miljöpartiet inte riktigt tycks instämma i. Jag tycker dock man kan konstatera att om Miljöpartiet vill bli det nya företagarpartiet så förpliktigar det.

Socialdemokraternas förståelse för förutsättningen för valfrihet och mångfald, etableringsfrihet, brister på sina håll, vilket är problematiskt. I kongressmaterialet målas en gammal motsättning mellan välfärd och företagande upp och man skriver till exempel att regeringen är för valfrihet för företagen, medan S är för valfrihet för patienterna. Det är svårt att förstå vad som ligger bakom denna politiska retorik. En gissning är att socialdemokratin internt behöver distansera sig från regeringen och därför sätter företagen mot medborgarna.

I verkligheten finns ingen sådan motsättning mellan företagande och välfärd. Valfrihet för patienterna bygger på att företag kan etablera sig och konkurrera om patienternas förtroende. När vem som helst som uppfyller grundläggande kvalitetskrav och har tillräcklig kompetens, kan etablera sig och erbjuda vård, skapas en konkurrens och en utvecklingskraft i svensk vård. Patienterna får mer valfrihet och personalen får fler arbetsgivare. Flera undersökningar, däribland Jobbhälsobarometern och Svenskt Kvalitetsindex, visar att privat bedriven vård får bättre betyg av både anställda och patienter.

Jag vill bestämt hävda att valfrihet för patienterna inte kan bli verklighet utan etableringsfrihet. Om det finns politiska begränsningar för etableringen, så minskar patienternas valfrihet, vilket aldrig kan vara önskvärt. Tänk vad motsatsen till etableringsfrihet egentligen betyder: att hindra människor som vill bedriva vård att göra det som en följd av politiska hänsynstaganden. Vård ska inte begränsas och att hindra patienterna från att fritt välja vårdgivare, kan inte vara rätt väg att gå. Det är rimligt att den som vill erbjuda vård ska få göra det. Hur skall annars valfrihet inom vården på riktigt kunna utvecklas? Ställ istället högre och tuffare krav på såväl produktivitet och kvalitet vården. För såväl privata som offentliga utförare och låt vårdgivare etablera sig fritt och anta utmaningen.

Den ekonomiska risken i detta behöver inte landstinget ta, det är fullt möjligt att uppnå kostnadskontroll genom att exempelvis införa tak för kostnader per diagnos. De vårdföretag som etablerar sig behöver få intäkter som täcker kostnaderna. Är det för många som konkurrerar inom samma område, så är det patienternas val som fäller avgörandet. Landstingets ekonomi påverkas inte av detta, såvida man inte håller verksamhet som inte väljs av patienter under armarna. Vi ser detta ske i allt för många landsting dvs. egen verksamhet skyddas från konkurrens och tillåts gå med förlust år från år.

Den svenska vården har gått från att vara en intern angelägenhet för Sveriges kommuner och landsting till att få drag av en marknad där patienter kan välja. Det är dock viktigt att konstatera att finansieringen av vården sker solidariskt via skatter och skall ges efter behov. Om detta finns det total politisk enighet och vi inom vårdföretagarna har ingen annan uppfattning. Den politiska uppgiften är att bestämma generella spelregler, inte att detaljstyra. Systemet med stafettläkare visar att det inte är möjligt att politiskt planera tillgänglighet till sjukvården. För att undvika fler sådana misslyckanden behövs bättre drivkrafter i vården. Vårdföretagarna hoppas att Socialdemokratiska kongressen ser och ger partistyrelsen bakläxa om sin märkliga syn på etableringsfrihet. Vi kan i egna undersökningar konstatera att där det finns politiska begränsningar för etableringen, så minskar patienternas valfrihet. Vi ser bl.a detta i Gävle och i Norrbotten. Ett system som bygger på att vård ska begränsas och att patienterna inte ska få välja, kan inte vara rätt väg att gå.

Hans Dahlgren, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna

Artikeln publicerad på politikerbloggen.se