Assistansreformen får inte hotas av skojarna

Inspektionen för socialförsäkringen och Brottsförebyggande rådet presenterade den 16 september en rapport om bidragsfusk. Ett av kapitlen ägnas välbehövligt åt fusket med assistansersättningen. Denna brottslighet är bland den mest förslagna man kan tänka sig. Den äventyrar en reform som är till för att människor med funktionsnedsättningar ska få möjlighet att leva ett liv som andra genom sina personliga assistenter.

Det handlar om 17 000 personer som tack vare den visionära lagstiftningen från 1994 får rätt till assistans och dessutom frihet att välja vem som ska utföra den. I dag utförs assistansen till 54 procent av privata utförare. Flertalet är seriösa och gör betydande insatser för de funktionshindrade. I rapporten beskrivs de kostnadsökningar som assistansreformen har fört med sig. Det konstateras att kostnaderna för assistansersättningen ökade från fyra miljarder år 1995 till 22 miljarder 2009.

Rapporten ger inga svar på hur stor andel av kostnadsutvecklingen som kan vara fusk eller vad kostnadsutvecklingen generellt kan bero på. Om inte assistansreformen ska äventyras är det viktigt att flera dimensioner av kostnadsökningarna beskrivs. Att hänsyn till andra samhällsinsatser tas. Var i samhället hamnade kostnaderna innan möjligheten till personlig assistans? Är alternativen billigare, vill vi tillbaka till fler boende på institutioner?

Kostnader har försvunnit från i första hand kommunerna och i stället flyttats till den personliga assistansen. Det har funnits och finns fortfarande ett betydande mörkertal som drastiskt minskat de senaste tio åren. Det handlar om personer som haft rätt till assistans men som inte känt till insatsen. Många av dem har haft andra insatser i mindre omfattning, andra har levt på sina föräldrar utan några insatser över huvud taget.

Vidare har den demografiska utvecklingen, medicinska framsteg och kunskap om nya diagnoser ökat antalet funktionshindrade och fler har mer omfattande funktionsnedsättningar än tidigare. Den nyinförda rätten att behålla assistans även efter att man fyllt 65 år har även bidragit.

Detta är bara några exempel, det finns fler. I slutändan handlar det om de goda intentionerna med assistansreformen som en unik rättighets- och valfrihetsreform. Förhoppningsvis tar ansvariga politiker sitt ansvar och ser på assistansreformen ur ett helhetsperspektiv trots det omfattande fusket. Assistansreformen är en alldeles för viktig reform, för alldeles för många människor, för att något annat ska vara försvarbart.

Katarina Storm Åsell, näringspolitisk expert och ansvarig för bransch Personlig assistans inom Vårdföretagarna.

Artikeln tidigare publicerad i Enköpins-posten den 26 september.