Särskilt yttrande till utredningen om framtida valfrihetssystem inom socialtjänsten

Stefan Holm har medverkat i utredningen på Vårdföretagarnas mandat.

Nationell valfrihet hemtjänst

Jag har medverkat i utredningen på Vårdföretagarnas mandat. Utredningen har framfört argument för att ålägga samtliga kommuner i landet att tillförsäkra sina invånare möjligheten att göra egna val utifrån en mångfald av utförare. Ett av dessa är att det fria valet är viktigt för alla medborgare, även för de invånare som bor i kommuner som idag inte erbjuder några alternativ. Utredningen visar att LOV har bidragit till ökad kvalitet utan ökade kostnader. Snarare har LOV bidragit till att många kommuner har fått en förbättrad styrning över sin egen hemtjänstverksamhet då man gått från anslagsfinansiering till prestationsbaserad ersättning genom LOV.  Slutligen visar utredningen att vinstdrivande aktörer är en viktig del av fungerande valfrihetssystem.

Med denna argumentation menar jag att utredningen därför hamnar fel när man inte föreslår att kommunerna ska följa Lag om Valfrihetssystem (LOV) för att uppnå valfrihet för alla. Dessutom avser utredningen att begränsa det fria valet till att enbart omfatta de tjänster som den enskilda kommunen beslutar ska ingå. Därmed blir det möjligt för kommunen att begränsa valfriheten till att enbart gälla en delmängd av ett större system, tex mattransport.

Jag menar istället att valfriheten bör utökas ytterligare. De motargument som utredningen har framfört är i sig inte tillräckliga för att enbart komma till slutsatsen om en begränsad valfrihet. Med allt fler som blir äldre och där dessa ställer allt mer medvetna krav kommer behoven att öka. Eftersom efterfrågan på att kunna göra egna fria val bland befolkningen är stor, precis som utredningen tydliggör, är förslaget för defensivt. Jag vill istället se ett förslag med nationell valfrihet i landets samtliga kommuner inom hemtjänst och hemsjukvård. Nationella valfrihetssystem finns sedan tidigare inom primärvård, personlig assistans samt förskola, grundskola och gymnasium.

Utredningens förslag om nationell valfrihet vilar på idén om att kommunen själv kan välja lagrum, LOV eller LOU. Men eftersom möjligheten för individuella val ännu inte har genomförts i LOU måste utredningens förslag först invänta dessa ändringar. Om utredningen istället genomfört nationell valfrihet med LOV bör utredningen istället kunna införas i svensk lag den 1 januari 2015.
 

Nationell valfrihet inom övriga områden

Utredningen redovisar starka argument för att införa valfrihet inom särskilt boende exempelvis att möjligheten att välja utförare innebär att brukarnas ställning i omsorgen stärks och att brukarens möjligheter att få ett boende som är anpassat efter dennes personliga preferenser ökar när utförarna kan erbjuda profilerade boenden. Utredningen konstaterar också att LOV har ett mer långsiktigt perspektiv vilket innebär att utförarnas incitament att investera i såväl personal, genom kompetenssatsningar, som lokaler torde vara stora. Utredningen kommer till slutsatsen att detta kan leda till ett ökat fokus på kvalitet.

Trots utredningens övertygande argumentation saknas förslag på hur LOV-system kan införas i särskilda boenden enligt SoL (boenden för äldre) och gruppboenden enligt LSS (funktionshindrade), särskilt med avseende på nybyggnation. Utredningens defensiva position kommer i ett läge då många av landets kommuner behöver få vägledning i hur utbyggnaden av särskilda boenden kan påskyndas och målet bör vara att uppnå valfrihet även här. Behovet av investeringar i särskilda boenden de närmaste 10-15 åren är mycket stort och här kan en nationell, likvärdig LOV spela en viktig roll för att få fler investeringar.
 

Likabehandling

En av de grundläggande principerna inom LOV handlar om likabehandling. I förarbetena till LOV framgår det att ett av syftena är att gå från prisupphandlingar enligt LOU till en valfrihet baserad på kvalitet. Den ursprungliga LOV- utredningen menade att offentliga och privata utförare skulle få samma villkor.

Konkurrensverket har nyligen tolkat att likabehandling råder mellan leverantörer i LOV-systemet, men att den egna regin inte inbegrips i begreppet leverantör. Att därmed inte kunna driva att likabehandlingsprincipen inte ska kunna gälla mellan samtliga utförare inom systemet är ett förtroendeproblem för systemet och kan knappast ha varit lagstiftarens intention.

Jag menar att utredningen borde ha tagit upp frågan om likabehandlingen i LOV-system samt lämnat förslag på lagstiftning som säkerställer likabehandling mellan samtliga utförare i valfrihetssystem vad gäller såväl ekonomi som kvalitet.