Klart att kostnaderna minskar när antalet assistansberättigade blir allt färre
Försäkringskassan har precis skrivit ned kostnadsprognoserna för den statliga assistansen med 2,6 procent under 2024. Det är 700 miljoner kronor i lägre kostnader inom personlig assistans för staten. Få, om ens någon som är verksam inom personlig assistans på minsta sätt är förvånad att kostnaderna ser ut att bli lägre än beräknat eftersom antalet brukare fortsätter att minska istället för att öka.
Vårdföretagarna kan konstatera att den nya lagstiftningen ”Stärkt rätt till personlig assistans” som kom förra året hittills varit ett misslyckande. Hårda behovsbedömningar och dubbla föräldraavdrag har lett till många avslag. Man kan konstatera att den lagstiftning som skulle stärka rätten till personlig assistans har ökat andelen bifall med enbart några få procent. Inte ens tre av tio ansökningar beviljas. Följden har blivit att istället för fler med rätt till assistans har antalet fortsatt minska. För nionde året i rad.
Försäkringskassans egen tolkning kan upplevas som märklig: ”Det är möjligt att intresset och det uppdämda behovet av att ansöka om assistans efter införande av stärkt rätt till assistans har överskattats.” Vad baserar man detta antagande på? Inte på rösterna som höjts inom funktionsrättsrörelsen eller från Vårdföretagarna och andra anordnare i alla fall. Behoven finns där ute. Människorna finns där ute.
Att göra en ansökan kostar på för den enskilde. Det är en stor mängd byråkrati som ska klaras av. Alltifrån införskaffande av intyg som måste formuleras på exakt rätt sätt för att godkännas till en ingående minutgranskning av varje behov du kan tänkas behöva. Det är en väldigt integritetsnära granskning. Vet man att chansen att få sin rätt beviljad fortsatt är nästan lika låg som tidigare så är det klart att man funderar både en och två gånger om man verkligen vill ansöka.
Det tog flera års politiska strider och starka protester från funktionsrättsorganisationer, brukare och utförare att göra det tydligt för landets politiker att alltför många individer, inte minst barn, faktiskt inte fick sina behov tillgodosedda. Det var därför riksdagen i stor enighet till slut beslöt införa en Stärkt rätt till personlig assistans som hittills alltså inte levererat.
Istället för att ställa upp märkliga teorier om varför fler inte vill ansöka (och få avslag) borde regering och riksdag snarast få bort det dubbla föräldraavdraget som görs och se till att Försäkringskassans behovsbedömningar hamnar i samklang med de riksdagsbeslut som är tagna.