Utan information finns ingen valfrihet
Grundtanken med lagen om valfrihet är att patienter och brukare ska kunna välja den utförare som de har störst förtroende för – i stället för att politiker gör valet över deras huvuden. Tanken är också att det ska leda till kvalitetskonkurrens, där varje utförare måste göra sitt yttersta för att kunden ska vara nöjd – annars riskerar någon annan att få förtroendet.
För att valfriheten ska fungera måste vissa förutsättningar vara på plats – till exempel måste det finnas information om att man kan göra ett val och om de olika alternativen. Utan information finns ingen valfrihet. Därför har kommunerna ett lagstadgat ansvar att informera om de olika leverantörerna. Informationen ska vara saklig, relevant, jämförbar, lättförståelig och lättillgänglig. Vårdföretagarna har tidigare konstaterat att det finns stor utvecklingspotential på den punkten.
Nu har Konkurrensverket granskat hur kommuner och regioner uppfyller sitt informationsansvar – och resultatet är fortsatt inte gott. Av 14 granskade upphandlingsmyndigheter fick sju kommuner och tre regioner kritik. Bristerna ser olika ut, men besluten ger en bra bild av vilken information som förväntas av kommunerna.
Kommunen har till exempel ett ansvar för att lämna ut rätt information – en länk eller en hänvisning till en utförares webbplats räcker inte. Företagspresentationer där leverantörer själva beskriver sin verksamhet utan att kommunen har säkerställt att krav på saklighet och jämförbarhet uppfylls duger inte heller.
Kravet på att informationen ska vara relevant innefattar enligt Konkurrensverket bland annat vilka tjänster och inriktningar som finns i verksamheten, personalens kompetens, personalkontiuitet och resultat i brukarundersökningar.
Politiker och tjänstemän borde följa upp hur informationsansvaret i LOV uppfylls i deras regioner och kommuner. Här finns en lågt hängande frukt om man vill utveckla valfriheten och kvalitetskonkurrensen i vård och omsorg.