Högsäsong för politik­utveckling i partierna

Hösten är högsäsong för partimöten. Under kongresser, landsmöten, stämmor och riksting träffas partimedlemmarna och stakar ut ståndpunkter för kommande år. Vårdföretagarna bevakar noga de beslut som fattas på områden som kan påverka våra medlemsföretag. Den gångna helgen hade Socialdemokraterna kongress och näst i tur står Kristdemokraterna och Liberalerna.

Den stora, om än väntade, nyheten från Socialdemokraternas kongress var naturligtvis att Magdalena Andersson valdes till ny partiordförande. Tobias Baudin, som vi genom åren haft mycket kontakt med i samarbetet med Kommunal, valdes till ny partisekreterare. I såväl Anderssons installationstal som i debattinlägg från talarstolen var tonläget stundom skarpt mot privata alternativ i välfärden. Det är nog något vi fortsatt får räkna med när det nu lackar mot valår. Då strävar som bekant partierna efter ideologiska konfliktfrågor som tydligt kan visa väljarna de olika alternativen. Synen på och inställningen till privata alternativ är en sådan konfliktfråga, i vart fall i debatten.

Tydligt under Socialdemokraternas kongress blev att partiet strävar efter mer av kontroll över vården och omsorgen. Vägen för att uppnå detta tros vara mer av LOU och mindre av LOV. Tydligt är också att partiet inte vill att privata vårdgivare ska kunna teckna avtal med både försäkringsbolag och regioner då detta antas kunna äventyra betalningsviljan till det offentliga i förlängningen. I denna fråga har precis ett betänkande remitterats. I talen pratades det också om behovet av en ”demokratisering av välfärden” men det är ännu oklart vad som egentligen menas med det. Just detta med mer kontroll eller ”ordning och reda” är en trend som går att se hos fler partier, men också hos allmänheten generellt. Många tyckare spår att just efterfrågan på mer av statlig styrning kommer att öka efter coronapandemin.

Ett exempel på det finns hos Kristdemokraterna som nu till helgen (12-14/11) sammanstrålar för sitt så kallade riksting. Bland förslagen på vårdområdet hittar vi ”Århundradets vårdreform”. Det är Kristdemokraternas förslag om just ökad statlig styrning över sjukvården. Andra punkter handlar om exempelvis en utbyggnad av primärvården och att utreda hur patientens ställning kan stärkas.

Följande helg är det Liberalernas tur att ha landsmöte. Även här finns förslag för en utbyggnad av primärvården och partistyrelsen vill också se ett upprättande av en nationell strategi för hälsa, där sjukvård och förebyggande folkhälsoarbete ingår. Till landsmötet finns också förslag om att reformera såväl LOV som LOU. Liberalerna lyfter också att kommunerna måste ha ansvaret att erbjuda trygga boendealternativ till äldre som inte längre vill bo kvar hemma.

Att gräva ner sig i möteshandlingar, läsa igenom motioner och följa debatter under partiernas möten är intressant för alla oss som följer politiken på nära håll. Det ger också en inblick i ideologiska skiljelinjer som kan finnas inom de olika partierna och som kommer till uttryck på lokalplanet där partivänner i olika kommuner kan göra helt olika bedömningar eller välja helt olika samarbetspartners.

Det är också viktigt att komma ihåg, både för oss som till vardags bevakar politiken och andra, att det är en lång väg från enskilda partiförslag till lagstiftning. Det som beslutas på en kongress, landsmöte, stämma eller riksting är inte realpolitik. Det är kompassen och kartan partiet arbetar efter men som behöver anpassas till verkligheten. Där kommer sådant som valresultat, storlek på parti och samarbetspartners in men också den pragmatiska verkligheten. Vad behöver min region eller kommun för att lösa vården och omsorgens vardag? Där behöver kartan och kompassen anpassas till verkligheten. Det gör att inte något partis önskelista kommer att kunna uppfyllas till fullo och att partiernas politik kan se olika ut över landet. Det gäller i synnerhet i det politiska landskap av kompromisser Sverige nu har att navigera i.