Hoppa till innehåll

Vård­företagarna kritiska till förslag från utredningen om sjukvårds­försäkringar

Vårdföretagarna är kritiska till Sjukvårdsförsäkringsutredningens förslag som presenterades idag. Utredningen har inte kunnat belägga att det skulle ske någon undanträngning av patienter hos privata vårdgivare och den visar att regionerna är nöjda med sjukvården hos privata vårdgivare. Ändå lägger utredningen rättsligt tveksamma förslag som skapar godtycke för vårdgivare som har avtal med regionerna. Det riskerar att leda till mindre vårdkapacitet totalt sett. Läs gärna mer om nedan och ta del av den rättsutredning som Lars Henriksson, professor vid Handelshögskolan, gjort på vårt uppdrag.

Den statliga utredningen om privata sjukvårdsförsäkringar har idag lämnat sitt betänkande till socialminister Lena Hallengren. Utredningen föreslår att det i lag ska regleras hur regionerna ska formulera sina avtal med privata vårdgivare som verkar på deras uppdrag. Utredningen vill föra in detaljkrav i hälso- och sjukvårdslagen om att det i avtalet ska framgå hur det säkerställs att vårdgivarens övriga uppdrag inte påverkar de uppgifter som lämnats över.

Vårdföretagarna ifrågasätter huruvida det ens är rättsligt möjligt att genomföra förslaget och är även i övrigt kritiska av flera skäl.

  • Utredningen har inte kunnat belägga att det finns något allvarligt samhällsproblem som behöver lösas genom lagstiftning
    Utredningen har inte belagt att det finns problem med medicinska prioriteringar, eller undanträngning av regionpatienter, hos privata vårdgivare. De vårdgivare som idag har både region- och försäkringsfinansierade uppdrag bedriver planerad specialistvård, d v s det omfattar ingen vård med akuta inslag. Utredningen konstaterar att man avsätter tid och resurser för att klara villkoren i samtliga sina avtal och att det sker medicinska prioriteringar av patienter utifrån behov. Patienter som försämras, eller riskerar att försämras, under väntan får högre medicinsk prioritet och kan behandlas eller opereras med förtur, oavsett om ersättningen kommer från en region eller ett försäkringsbolag. Därefter sker prioritering utifrån vad respektive uppdragsgivare kräver.  
  • Utredningen konstaterar vidare att så länge den som har det största behovet av sjukvård ges företräde till vården kan utredningen inte finna att det skulle strida mot behovsprincipen i hälso- och sjukvårdslagen att det föreligger olika väntetidskrav i olika avtal. Olika väntetider kan således inte jämställas med förtur. Utredningen har heller inte belagt att regionerna upplever problem i sina avtalsrelationer med privata vårdgivare. Tvärtom tycks regionerna nöjda med sina avtalsmässiga relationer med privata vårdgivare och upplever att de levererar vårdtjänster i enlighet med sina avtal.
  • Utredningens förslag inskränker det kommunala självstyret
    En bärande princip i den svenska förvaltningsmodellen är den kommunala självstyrelsen och det ska till tungt vägande skäl för att inskränka den. Utan att kunna visa på några allvarliga samhällsproblem som måste lösas vill utredningen ändå införa lagbestämmelser som inskränker regionernas handlingsfrihet när det gäller att träffa avtal med privata vårdgivare.Under alla förhållanden finns det en skyldighet att undersöka om det ändamål man vill uppnå kan ske på ett för det kommunala självbestämmandet mindre ingripande sätt. Vi bedömer att utredningen inte har gjort en dylik proportionalitetsbedömning i relation till kommunala självstyrelsen. Det finns inget som hindrar regionerna att, i dialog med vårdgivarna, tydligare reglera sina uppdrag och förstärka sin uppföljning av den regionfinansierade vården.
  • Tveksamt om utredningens förslag är förenligt med upphandlingsrätten
    Vi bedömer det som tveksamt om lagförslaget är förenligt med upphandlingsrätten. Det står i alla hänseenden klart att det med hänsyn till reglerna om uteslutning av leverantörer inom offentlig upphandling inte är möjligt att utesluta privata vårdgivare från upphandling av offentligt finansierad vård på den grunden att vårdgivaren även tar emot patienter med sjukvårdsförsäkring.
  • Utredningens förslag ger utrymme för rättsosäkerhet och godtycke
    Lagförslaget ger utrymme för rättsosäkerhet och godtycke i regionernas – och dess politikers – relation till privata vårdgivare. Det går inte att bortse från att frågan om sjukvårdsförsäkringar och försäkringsfinansierad vård är starkt politiserad. Utredningens förslag ger politiska regionledningar stort tolkningsutrymme och möjlighet att ställa godtyckliga krav på vårdgivare. Vårdgivaren har i praktiken inte något att sätta emot annat än att, i sämsta fall, avstå från att verka på regionens uppdrag. Det enda som det skulle leda till är mindre vårdutbud och mindre vårdvolymer.  
  • Exakt vilka avtalsvillkor som regioner ska ställa framgår inte av lagtexten. Men utredningens långtgående resonemang, som kommer vara en del av förarbetena och således ligga till grund för uttolkningen av lagen, riskerar att få stora konsekvenser. Utredningen anser t ex att vårdgivaren ska visa hur denne organiserar sin verksamhet så att det framgår vilka delar som är helt eller delvis finansierade av regionen. Som exempel nämner utredningen avtal där lokaler som hyrs av regionen inte får användas för annan vård än regionfinansierad vård. På vilket sätt säkrar krav om att vårdgivare ska bedriva sin verksamhet i två separerade lokaler att patienter prioriteras efter medicinska behov? Utredningen anser vidare att regionen ska ha inflytande över om vårdgivaren ska kunna sälja överkapacitet till andra aktörer. Sådana regleringar påverkar inte medicinsk prioritering av patienter, utan hindrar endast vårdgivaren att använda sina resurser effektivt.
  • Försäkringsvård i helt eget spår vore sämre för jämlikheten i sjukvården
    Det finns de som vill gå längre än utredningen. Vårdföretagarna ifrågasätter om det är rättsligt möjligt att införa strikta regler om att en privat driven sjukvårdsverksamhet som har uppdrag från regionen inte samtidigt får ha avtal med försäkringsbolag. Men om vi bortser från rättsliga argument finns andra allvarliga invändningar. Regionen skulle förstås vara helt säker på att prioritering endast sker bland de regionfinansierade patienterna med en sådan reglering. Men det finns betydande risker för att vi då skulle få en tudelad vård, eftersom vissa vårdgivare endast verkar gentemot regioner och andra vårdgivare enbart bedriver försäkringsvård. Det riskerar även att leda till ett lägre utbud av vårdtjänster då det kan vara svårt för framför allt små vårdgivare att dela upp sin verksamhet i två delar. Den vård som idag ges av vårdgivare som erbjuder sina tjänster till både regioner och försäkringsgivare är likvärdig och håller samma kvalitet. Det ger såväl regioner som försäkringsbolag en trygghet i lika behandling. Försäkringsfinansierad vård som tvunget måste ske i helt separerade verksamheter bedömer vi vore betydligt sämre för jämlikheten i sjukvården.
  • Sjukvårdsförsäkringsfrågan måste få de rätta proportionerna
    Vårdföretagarna anser att den riktigt viktiga sjukvårdsfrågan nu är hur alla de patienter som väntar på vård, på grund av pandemin, snabbt ska få sina behov tillgodosedda. Då gäller det att behålla fokus på de åtgärder som kan göra skillnad och dra nytta av alla goda krafter.Den försäkringsfinansierade vården motsvarar mindre än en procent av den svenska sjukvården. För regeringen och landets regioner måste den riktigt viktiga uppgiften vara att den skattefinansierade vården, som står för 99 procent av den vård som utförs i Sverige, fungerar väl. Vårdföretagarna ifrågasatte redan när utredningen tillsattes av regeringen om det var rätt prioritering av utredningsresurserna.   Utredningen fick vidare hårt politiskt styrda direktiv som inte gav utredningen möjlighet att allsidigt undersöka sjukvårdsförsäkringars betydelse och effekter för samhället, för vården eller för landets patienter. Ett bredare, mer allsidigt uppdrag hade gett utredningen möjlighet att också analysera om den försäkringsfinansierade vården bidrar till att fler patienter totalt sett får vård snabbare och om det finns positiva effekter för den gemensamt finansierade vården. Försäkringspatienterna belastar inte den offentliga vården och ianspråktar inte heller skattemedel för sin vård. Dessa perspektiv saknas nu i utredningen. Som man frågar får man svar.

Rättsutredning relaterad till utredningen om privata sjukvårdsförsäkringar

Professor Lars Henriksson vid Handelshögskolan i Stockholm har på Vårdföretagarnas uppdrag gjort en rättsutredning relaterad till  Sjukvårdsförsäkringsutredningen. Vi hoppas att den blir till nytta i bedömningen av utredningens förslag.

Idag överlämnade Sjukvårdsförsäkringsutredningen sitt betänkande till regeringen. Utredningens uppdrag berör den privat drivna sjukvården i hög grad. Vårdföretagarna representerar de vårdgivare som har avtal både med försäkringsbolag och regioner och därmed tar emot både försäkringspatienter och regionens patienter. Trots detta har Vårdföretagarna inte beretts möjlighet att medverka i utredningens expertgrupp.

Vårdföretagarna har därför varken haft möjlighet att ge synpunkter på utredningens kommande förslag, eller bidra med en beskrivning av möjliga konsekvenser för den privat drivna sjukvården.

Regeringens direktiv till utredningen (dir 2020:83 ) gav upphov till rättsliga frågetecken. Vårdföretagarna har därför gett Lars Henriksson, professor i rättsvetenskap vid Handelshögskolan i Stockholm, i uppdrag att göra en rättsutredning relaterad till Sjukvårdsförsäkringsutredningen

Rättsutredningen pekar på en rad rättsliga problem med direktiven, som har bäring på utredningens förslag. Vårdföretagarna hoppas att regeringen och riksdagens ledamöter kan ha nytta av rättsutredningen inför bedömningar och beaktanden med anledning av utredningens betänkande.