Hoppa till innehåll

Ett av de främsta problemen inom den personliga assistansen, minutjakten, ligger utanför utredningens direktiv. Det är dock svårt att bortse från minutjakten när man diskuterar stärkt assistans. Den riskerar ju urholka även de förbättringar som utredningen föreslår.

Minutjakten är själva grunden för de, ur vårt perspektiv, felaktiga bedömningarna. Om man inte kommer tillrätta med myndigheternas minutjakt riskerar utredningens förslag, trots goda intentioner, innebära liten eller ingen praktisk förändring.

Idag beviljas endast assistans för aktiv tid. Det innebär att när man exempelvis bedömer ett barns behov av assistans när barnet duschar så räknas endast de minuter då barnet behöver aktiv hjälp. Om barnet först får hjälp att klä av sig, men kan stå eller sitta själv i duschen, och därefter behöver hjälp med schamponering, torkning och påklädning, så räknas inte minuterna då barnet befinner sig i duschen men inte behöver hjälp att spola vatten på kroppen. En dusch som sammanlagt tar 20 minuter kan därmed ge ett uppmätt assistansbehov på mindre än halva tiden.

I Markbladet rapporteras om Daniel som är 19 år och går fjärde året på särgymnasiet. Daniel har autism och utvecklingsstörning. I början av 2020 beviljades Daniel biträde av personlig assistent drygt 60 timmar per skolvecka och 80 timmar per lovvecka. Enligt en ny behovsbedömning från augusti i år har Daniel rätt till ungefär fyra timmar per skolvecka respektive lovvecka. Enligt läkarintyget från 2019 behöver Daniel hjälp med alla moment i duschen. Kommunen har avsatt tio minuter per dag. När Daniel ska borsta tänderna kan det enligt föräldrarna ta 20 minuter. Kommunen anser att det räcker med fyra minuter per dag. Nu kommer Daniels fall att prövas av förvaltningsrätten, och till dess att det avgjorts där har Daniel fått beslut om inhibition, det vill säga att han får behålla sitt tidigare assistansbeslut tills frågan avgjorts i rätten.

Minutjakten urholkar rätten till assistans och möjligheten till ett självständigt liv genom personlig assistans. Dessutom skapar den en ständig stress och press för assistansanvändare och deras familjer, med konstant oro för nya bedömningar – exempelvis av hur stor andel av tiden i duschen som man behöver ”aktivt” stöd.