Kommentar till regeringens kompetenssatsning: Vi är redo att bidra

Regeringen har tillsatt en nationell samordnare för en hållbar kompetensförsörjning inom äldreomsorgen. Samordnarens uppgift blir att stimulera ett utvecklingsarbete som främjar en god arbetsmiljö och tillvaratar teknikens möjligheter att för att avlasta personal och effektivisera verksamheterna. Goda exempel ska spridas och slutbetänkandet ska ge rekommendationer om vad kommuner kan göra för en mer hållbar kompetensförsörjning.

Tillgången till personal är ett av äldreomsorgens stora huvudbryn under kommande år. SKL har tidigare bedömt att det behövs en halv miljon nya medarbetare i välfärden till år 2026, och äldreomsorgen tillhör sektorerna med störst behov. Det börjar bli akut att hitta lösningar för att säkerställa en värdig äldreomsorg och en hållbar arbetssituation för  medarbetarna.

Det finns inte en enkel lösning på problemet. Snarare måste berörda aktörer jobba på bred front för att få ihop ekvationen. Att regeringen tillsätter en nationell samordnare för att understödja arbetet inom äldreomsorgen är mot den bakgrunden välkommet. Särskilt roligt är att Vårdföretagarna uttryckligen nämns som en part för utredaren att samråda med. Våra medlemmar har erfarenhet och kunskap som kan bidra till att utveckla svensk äldreomsorg – inte minst om hur ny teknik kan användas.

Redan nu kan vi peka ut tre aspekter som är värda att beakta när det gäller en hållbar kompetensförsörjning:

1. Om teknik ska bidra till att lösa välfärdens utmaningar behöver även myndigheter vara öppna för innovationer.
Tyvärr finns idag en skepticism till nya arbetssätt. Ett exempel är hur bemanningen ska se ut nattetid. Här har IVO ett strikt synsätt som inte tar hänsyn till vad sensorer kan bidra med för att upptäcka äldre som är uppe och har behov av hjälp. Det innebär i slutändan att resurser används som istället kunde gått till mer prioriterade områden, såsom kompetensutveckling eller en ökad bemanning under dagtid när alla brukare är uppe.

2. Det är ytterst kommunerna som sätter ramarna för en hållbar arbetsmiljö.
Våra medlemmar, både företag och idéburna organisationer, har startat sin verksamhet för att de har en vision om hur de kan bidra till en förbättring och utveckling av äldreomsorgen. Tyvärr är ersättningen idag så låg på många håll att privata aktörer drar sig ur. Det är också vanligt att kommunerna låter den egna verksamheten gå med omfattande underskott utan att de privata aktörerna kompenseras. Och istället för att dra slutsatsen att äldreomsorgen är underfinansierad lägger flera kommuner ner den egna verksamheten i hopp om att privata aktörer ska spara pengar åt kommunen. Men även privata aktörer behöver rimliga villkor. Resurser är inte allt, men det är viktigt för att möjliggöra en värdig äldreomsorg och hållbara arbetsvillkor.

3. Kompetenssatsningar måste komma alla anställda till del – oavsett regi.
Upprepade utvärderingar har visat att offentliga satsningar på till exempel bemanning och kompetensutveckling inte har kommit alla vård- och omsorgsgivare till del. Kommuner tenderar att inte förmedla medel till de privata vård- och omsorgsgivare som verkar på deras uppdrag, utan bara till den egna verksamheten. Det gör att statens satsningar inte når alla anställda i vård och omsorg.