Vilken agenda hade Kommunal på Koppargården?

Ni har väl inte missat de märkliga uppgifterna som nu kommer fram om Kommunals agerande runt Koppargården och Carema-drevet? Att fackets egen utredare snabbt hade konstaterat att de påstådda bristerna inte berodde på Carema eller de anställda att göra, utan hade att göra med läkarorganisationen?

Häpen läser jag i dag Lokaltidningen Mitt i Bromma, där jag konstaterar ett märkligt sammanträffande.

Artikeln handlar om att stadsdelsförvaltningen – numera drivs ju Koppargården kommunalt – i skuggan av en omorganisation försöker minska personalen. Kommunal protesterar förstås högljutt.

Jag kan inte bedöma behovet av en personalminskning. Men jag kan inte låta bli att fundera på hur tankarna går hos Kommunal idag – var det personalnedskärningar man såg framför sig när kommunen tog över från det privata företaget?

Framför allt undrar jag hur tankarna går hos Kommunals lokale ordförande i Hässelby-Vällingby.  Han heter Bilbo Göransson, och det är han som skäller på stadsdelsnämnden i artikeln. Men han är också känd från ett annat sammanhang. Bilbo Göransson var en av undertecknarna av det upprop i Aftonbladet som ledde fram till LO-kongressens ödesmättade beslut om vinststopp i välfärsföretagen. Han var ett av de kongressombud som med flammande inlägg från talarstolen förmådde kongressen att svänga och rösta ned LO-ledningens mer övervägda förslag.

Jag funderar över gåtan som fick så stort utrymme i medierna förra veckan – varför ställde inte Kommunal upp för sina medlemmar på Koppargården? Varför använde man inte sin interna utredning och förklarade att det som brast på Koppargården inte var vårdpersonalens insatser, utan läkarorganisationen? Hade de lokala företrädarna månne ett särskilt intresse av att hänga ut det privata företaget? Offrade de sina egna medlemmar i den ädla kampen för ”Välfärd utan vinst”?