Assistansbarometern

April månads Assistansbarometer från Vårdföretagarna specialgranskar vad som skulle inträffa om kommunerna slutade bedriva personlig assistans i egen regi. Man konstaterar att utan att tillföra systemet en enda krona så skulle 650 personer ytterligare kunna få rätt till personlig assistans. Det skulle dock kräva att staten och kommunerna agerade tillsammans för att hitta bästa möjliga lösningar för personer med stora funktionsnedsättningar.

I mitten på april presenterade Vårdföretagarna en rapport kring assistansens samhällskostnader som Grant Thornton tagit fram. I den framkom i huvudsak två saker. Personlig assistans är en effektiv insats och inte dyrare än andra insatser och att de privata/ideella utförarna bidragit till att kostnaderna hålls nere och borde värnas. Rapporten konstaterade vidare att när kommunerna utför assistans så är den 30 procent dyrare än när privata utför assistansen.

– Med utgångspunkt i Grant Thorntons rapport kan vi konstatera att merkostnaden för kommunalt utförd personlig assistans ligger 1,5 miljarder över vad den skulle kosta om den drevs helt i privat regi. Omräknat skulle 650 fler personer kunna få rätt till personlig assistans utan att de totala kostnaderna för det offentliga skulle öka. Det skulle vara en ökning av assistansanvändarna med runt fem procent säger Björn Arnek, chefsekonom Vårdföretagarna.

-Stuprörstänkandet mellan stat och kommun gör det osannolikt att någon förändring kommer till stånd. Det skulle kräva en skatteväxling. Men det vore en välgärning för ett stort antal personer med stora funktionsnedsättningar som skulle kunna få rätt till personlig assistans om våra myndigheter såg till det bästa för den enskilde individen och hur man kan få mesta möjliga för skattepengarna, säger Patrik Silverudd, näringspolitisk expert personlig assistans Vårdföretagarna.

Kommunerna tillför alltså runt 1,5 miljarder kronor till personlig assistans varje år för att täcka upp mellanskillnaden mellan vad staten betalar och vad den faktiska kostnaden är. Dessa extra resurser, som måste tas från andra verksamheter eller via skattehöjningar ger varken högre kvalitet eller fler individer möjlighet att få personlig assistans. Det är ett samhällsekonomiskt slöseri.

Övriga nyheter i Assistansbarometern för april är att antalet assistansbrukare ökar något – drygt 50 personer – men mycket långt kvar till målet om 2000 fler brukare. Med samma takt kommer det att ta över 5 år att komma ikapp den politiska målsättningen och det är fortfarande under antalet brukare samma månad 2023.

En ny rapport från Grant Thornton (GT) visar att assistans utförd av kommunen kostar 30 procent mer än en assistans utförd av privata assistansanordnare.

Det betyder att kommunerna måste tillföra resurser utöver timersättningen från staten när de utför assistansen i egen regi.

Om assistansen för de 2 170 brukarna som utförs av kommunen istället utfördes av privata/ideella assistansanordnare skulle betydligt fler kunna få rätt till personlig assistans för samma kostnad för samhället.

Med utgångspunkt från Grant Thorntons siffror kostar den statliga assistansen utförd av kommunerna cirka 6,6 miljarder kronor. Om assistansen för dessa 2 170 brukare istället utfördes av privata/ideella assistansanordnare skulle kostnaden vara cirka 5,1 miljarder kronor.

En grov beräkning med utgångspunkt från ovanstående visar att besparingen för det offentliga på 1,5 miljarder kronor skulle om de användes till att ge fler personer assistans med privata utförare räcka till assistans för 650 fler personer (antal timmar i nivå med genomsnittet för de brukare som idag har assistans utförd av kommunen).

Rätten till personlig assistans firar 30 år i år. När lagen om särskilt stöd och service till vissa funktionshindrade infördes 1994 var det en frihetsreform på flera sätt. Både för att fler människor fick rätt till mer hjälp och stöd än tidigare men också för att det var den första socialpolitiska reform i Sverige som gav den enskilde brukaren full bestämmanderätt över vem som skulle ge hjälpen. Därtill fick man också bestämma vad som skulle göras. Målet var att skapa förutsättningar för att personer med funktionsnedsättningar skulle kunna leva ett liv som andra.

Hårdare behovsbedömningar de senaste åtta-tio åren har lett till att antalet brukare stadigt har minskat. Samtidigt har de ekonomiska förutsättningarna blivit allt tuffare. Ersättningen har inte höjts i samma takt som lönehöjningarna. Det har blivit mycket tufft för seriösa utförare att få ekonomin att gå ihop.

Personlig assistans har också andra utmaningar. De tuffare behovsbedömningarna har inte bara lett till att färre assistansberättigade tillkommer utan också att Försäkringskassan retroaktivt dragit in rätten för ett antal assistansberättigade – med tidsmässigt långa och oerhört kostsamma återkrav som följd.

Även inom assistansområdet finns det välfärdskriminalitet. Detta riskerar skada förtroendet för LSS-reformen i sig. I förlängningen hotas seriösa aktörers förutsättningar att bedriva verksamhet, och därmed samtidigt medborgarens möjlighet till valfrihet samt till att ta del av den kvalitetsökning och skattenytta som mångfald och konkurrens bidrar till.

Ekonomi – Ge rimliga ekonomiska förutsättningar att kunna bedriva personlig assistans. Schablonersättningen måste höjas för att kunna täcka rimliga lönenivåer. Det behövs också en långsiktigt hållbar finansieringsmodell där det kommunala Omsorgsprisindexet (OPI) skulle kunna stå som en modell.

Uppföljning och kontroll – Försäkringskassan behöver kunna göra regelmässiga kontroller av givna beslut. Men dessa måste fokusera på faktiska behovsförändringar hos den enskilde och vara framåtriktade. Inga orimliga retroaktiva beslut på grund av ändrad praxis. Försäkringskassans behovsbedömning måste ses över.

Välfärdskriminalitet – Vårdföretagarna har tagit fram en rad förslag som kan minska risken för välfärdskriminalitet. Det handlar inom personlig assistans bland annat om förhindrande av försäljning av tillstånd att bedriva personlig assistans, införande av check-in/check-out system, att anhörigassistans behöver utredas och krav på att alla utförare ska tillståndsprövas, även de som driver assistansen i egen regi.

Antalet med assistansersättning har fortsatt att minskat under 2024. Man kan konstatera att den nya lagen ”Stärkt rätt till personlig assistans” som infördes första januari 2023 ännu inte verkar gett något genomslag.

Flest brukare med personlig assistans väljer en privat utförare.

Det genomsnittliga antalet timmar per brukare har ökat. Antalet timmar per brukare i mars 2024 är fler än i mars 2023 och mars 2022. Det totala antalet timmar i mars 2024 fler än i mars 2022 och i mars 2023.

Under en tioårsperiod har något fler valt en privat utförare än en kommunal. Likaså har antalet med personlig assistans sjunkit något.

Även om antalet brukare har minskat så har det genomsnittliga antalet timmar istället ökat. Och det totala antalet timmar ligger på ungefär samma nivå.

Antalet personer som fått ett beviljande vid förstagångsbeslut av statlig assistansersättning har minskat kraftigt under perioden 2014-2023

Andelen av befolkningen som tycker att man själv ska få välja assistansutförare är en klar majoritet. En liknande trend syns även inom riksdagspartierna. Moderaterna, 84 %, är det parti där flest tycker att man ska få välja assistansutförare själv, medan Vänsterpartiet, 73 %, är det parti där färst tycker att man ska få välja assistansutförare själv.

Ökningen av den statliga assistansersättningen per timme har ökat betydligt långsammare än det index, OPI, som är tänkt att användas brett för att räkna upp ersättningar inom den offentligt finansierade omsorgen.

Under den senaste tioårsperioden har kostaden per brukare ökat något. Samtidigt har det genomsnittliga antalet assistenter per brukare legat på en ganska jämn nivå.

Antalet helårsanställda har sjunkit något den senaste tioårsperioden. De flesta arbetar hos en privat utförare.

• KR Stockholm 3152-23
  ”Det faktum att Försäkringskassan värderar det medicinska underlaget på ett annat sätt nu än vad som var fallet i samband med beslutet 2013 är inte tillräckligt för att [NN] ska anses ha medvetet eller av grov vårdslöshet lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter…”
• KR Göteborg 4249-22
  ”Enligt kammarrättens bedömning har alltså Försäkringskassan inte förmått precisera eller konkretisera vilka av de i ansökan lämnade uppgifterna som var oriktiga eller vilseledande.”
  ”Försäkringskassan har därför inte ens gjort sannolikt att…”
  Minst fem bolag har fått återkrav och blivit anmälda till IVO med anledning av FK:s beslut.
• KR Jönköping 161-22
  ”Kammarrätten kan härvid konstatera att det av Försäkringskassans handlingar i det aktuella ärendet inte går att utläsa vilket underlag som har legat till grund för Försäkringskassans beslut”
• KR Sundsvall 3546-21
  ”Bristerna i Försäkringskassans utredning medför sammantaget att det inte är möjligt för kammarrätten att bedöma om myndighetens beräkning av det återkrävda beloppet är riktig.”
• KR Sundsvall 3287-21
  ”När det gäller dessa timmar har Försäkringskassan således inte visat att felaktig redovisning har skett och att oriktig uppgift därigenom har lämnats.”
• KR Stockholm 3152–23
  ”Försäkringskassan valde att dra in en persons assistansersättning på den grunden att de bedömde att denne medvetet eller av grov vårdslöshet lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter om hennes hjälpbehov. Kammarrätten konstaterar visserligen att uppgifterna i de medicinska underlagen talar för att den enskildes hjälpbehov med de grundläggande behoven varit mindre omfattande än hon själv angett. Det medicinska underlag som låg till grund för det tidigare beslutet var däremot i huvudsak överensstämmande med nyare medicinskt underlag. Att Försäkringskassan idag bedömer det medicinska underlaget annorlunda än när beslut fattades 2013 är inte tillräckligt för att anse att den enskilde medvetet eller av grov vårdslöshet lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter. ”
• KR Göteborg mål 5621–22
  Den enskilde i målet bedömdes av kommunen ha ett behov av 7,5 h grundläggande behov per vecka. Kommunen avslog således ansökan på den grunden att hjälpbehoven understeg 8 timmar per vecka. KR konstaterar i målet att det av lagstiftning inte framgår att behovet av hjälp med de grundläggande behoven måste uppgå till en viss omfattning. Det bör däremot göras en individuell prövning i varje enskilt fall, där inte bara kvantiteten på hjälpen bör beaktas utan att kvalitativa aspekter bör beaktas. Förvaltningsrätten hade tidigare bedömt att den enskilde behövde hjälp med grundläggande behov omkring 8 timmar, varpå kammarrätten konstaterade att det inte framkommit anledning att bedöma tiden som lägre än så. Eftersom hjälpen tog omkring 8 timmar bedömdes den enskilde ha rätt till personlig assistans.
• KR Jönköping, mål 979-22
• KR Sundsvall, mål 483-22
  Ovan domar visar på när domstolarna varit tuffare mot Försäkringskassan när det gäller bevisföringen. Inte minst värdet av journalanteckningar.
• KR Stockholm, mål 5566-23
  Denna dom är också tuff mot Försäkringskassan. ”Ett beslut att dra in en beviljad förmån är en åtgärd med ofta betydande konsekvenser för den enskilde, varför den underliggande utredningen måste vara robust.” -”Inför Försäkringskassans indragningsbeslut har således inte tillkommit något nytt medicinskt underlag som direkt motsäger den utredning som låg till grund för tidigare beviljandebeslut eller vad M.L själv uppgett i sina ansökningar om assistansersättning. Det faktum att Försäkringskassan värderar det medicinska underlaget på ett annat sätt nu än tidigare kan inte i sig anses innebära att M.L har lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter.”
• KR Sundsvall mål 1581–22
  I målet yrkade den enskilde att denne skulle beviljas sondmatning nattetid som ett grundläggande behov. Den enskilde i fråga har en komplicerad ämnesomsättningssjukdom som föranleder att denne inte får utsättas för längre fasta. Varje natt behöver sondmatning göras under 6 timmar, men den behöver kopplas av och på 5–6 gånger per natt på grund av olika skäl. Under tiden däremellan behöver sonden övervakas för att överse eventuella stopp i tillförseln av näring. Kammarrätten konstaterar i målet att alla moment kopplat till sondmatningen under dygnsvila (inklusive övervakning), förutom förberedelse och efterarbete med sådana måltider (exempelvis spolning av sonden) ska bedömas vara ett grundläggande behov. Ett liknande resonemang fördes i nedanstående mål.
• KR Sundsvall mål 2491–22
• HFD mål 2285-2289-21
  Försäkringskassan förklaras i domen ha rätt att neka utbetalning av assistansersättning om tidsredovisningar inte skickas in månadsvis även för de fall då beslutet väntar på omprövning av Omprövningsenheten.
• HFD mål 2143–21
  Kommuner har ingen grund att avslå en begäran om ersättning för utförd assistans enbart på grund av när i tiden tidrapporter lämnats in, under förutsättning att det kan konstateras att arbete faktiskt utförts.
• HFD mål 733–22
  HFD förtydligar i domen att det inte är tillräckligt att majoriteten av ett assistansbeslut utförs på OB-tid för att kunna beviljas ett förhöjt timbelopp från Försäkringskassan
• HFD mål 7294–21
  Enligt huvudregeln får den som är beviljad assistans inte ha med sig sina assistenter då denne vistas i skolan. Frågan för HFD att ta ställning till var huruvida Komvux ingår i bestämmelsen. I domen säger nu HFD att även studier vid Komvux omfattas av begreppet skola vilket innebär att den som är beviljad assistans inte får ha med sig sina assistenter i samband med sådan utbildning.