Hoppa till innehåll

En efterlängtad reform

Reformen är efterlängtad och innebär en tydlig ambitionshöjning för våldsutsatta barn och vuxna. Lagstiftningen omfattar flera viktiga delar. Barn blir egna rättighetsbärare och skyddat boende blir tillståndspliktig verksamhet som regleras i Socialtjänstlagen. Även så kallad avhopparverksamhet blir tillståndspliktig. 

Nya behov har vuxit fram

Samhällsutvecklingen för med sig nya behov och målgrupper som utmanar den traditionella synen på skyddat boende och våld i nära relationer. Gängkriminella som vill lämna destruktiva miljöer behöver skydd och stöd men det behöver även deras anhöriga, däribland barn. Det är en målgrupp som knappt fanns för några år sedan. Därför är reformen extra välkommen.  

Övergångsregler utmanar

Lagstiftningen som antagits är omfattande. Skyddat boende ska därtill regleras som en boendeinsats i Socialtjänstlagen och följa dessa principer. Men hur insatsen skyddat boende ska bedrivas, vilka krav som ska gälla för enskilda verksamheter och kommuner och hur stöd ska ges, är något som Socialstyrelsen uppdras utarbeta genom nya föreskrifter och allmänna råd. Det är ett viktigt arbete som ”hands-on” ska vägleda kommuner och enskilda aktörer. Det ska också ligga till grund för hur tillsynsmyndigheten IVO bedömer om verksamheter uppfyller kraven för tillstånd. Socialstyrelsen arbetar med dessa föreskrifter som väntas skickas ut på remiss i höst för att börja gälla nästa vår – ett år efter att lagen trätt i kraft.

Övergångsregler gäller mellan 1 april och den 1 augusti. Under den perioden förväntas befintliga verksamheter ställa om och ansöka om tillstånd för att bedriva sådan verksamhet. Parallellt stärks sekretesslagstiftningen den 1 april, vilket innebär att verksamheter bör vänta till dess med att skicka in sina ansökningar.

Myndigheter kan inte ensamma realisera politiska visioner

Befintliga verksamheter har utformats helt efter socialtjänsternas behov och efterfrågan. Omställningen behöver gå hand i hand mellan kommuner och aktörer för att det inte ska uppstå ett glapp mellan vad som efterfrågas respektive finns att tillgå. I den processen behöver såväl Socialstyrelsen som IVO vara lyhörda för den kompetens och erfarenhet som finns ute i de enskilda verksamheterna. Omställningen kräver en nära dialog mellan myndigheter, kommuner, företag och ideella.  Myndigheter kan inte ensamma realisera politiska beslut eller visioner. I slutändan är det kommuner och enskilda aktörer som ska möta de behov som finns. Vårdföretagarna kommer därför fortsätta driva på för en ökad dialog och kunskapsspridning.