Hoppa till innehåll

Privata utförare står för omkring tjugo procent av äldreomsorgen och är en naturlig del av välfärdens vardag. Därför borde det vara en självklarhet att deras förutsättningar för att bedriva vård och omsorg ska vara likvärdiga med offentliga utförares. Ytterst för att alla medarbetare och äldre inom äldreomsorgen ska ges samma möjligheter till god omsorg och goda arbetsvillkor. Tyvärr är det ofta inte fallet.

Det gäller exempelvis de statliga stimulansmedel som fördelats till äldreomsorgen i syfte att höja kvaliteten på olika områden. Det kan handla om satsningar på bemanning, på demensvård eller åtgärder för att bryta ensamhet. Vårdföretagarna har upprepade gånger kritiserat att privata aktörer inte nåtts i samma utsträckning som de kommunala verksamheterna, t.ex. här och här. Därför är det positivt att regeringen och dess samarbetspartier nu vidtar åtgärder för en likställd fördelning.

I Socialstyrelsens regleringsbrev för 2020 finns ett uppdrag att följa upp i vilken mån privata aktörer nås av stimulansmedlen till äldreomsorgen i årets budget. Därtill ska även samma uppföljning göras för förra årets satsning. Dessvärre har vi redan sett tecken på att den senare fördelats ojämnt. Men även om skadan redan är skedd så finns det ett värde i att få det svart på vitt. Resultatet kan verka som en blåslampa för att kommuner ska bättra sig under kommande år.

Med det sagt är vägen fortfarande lång till likvärdiga villkor inom äldreomsorgen. Det handlar om krav på tillstånd och avgifter som enbart träffar privata utförare och om kommunala utförare som tillåts gå med underskott år efter år. Liberalerna, Centerpartiet och regeringen behöver jobba hårt för att uppfylla sitt löfte om konkurrensneutralitet i januariavtalet under mandatperioden. Uppföljningen av stimulansmedlen är ett första positivt steg.