Att kommuner köper utbildningar för att lära sina handläggare att säga nej till personer med stora funktionsnedsättningar väcker avsky och är ett tecken på systemfel där enskilda hamnar i kläm. Låt nu staten ta över hela insatsen personlig assistans, det skriver Fredric Käll, ordförande Bransch personlig assistans, Vårdföretagarna.
Vårdföretagarna hjälper människor i sin vardag genom personliga assistenter och organiserar drygt hälften av all personlig assistans som utförs av privata anordnare. Vi kan konstatera att de fakta och omständigheter som framkommit de senaste dagarna, efter tv-programmet Kalla Faktas granskning, visar på allvarliga brister i omdöme hos många kommunala förvaltningar.
LSS-reformen infördes 1994 och innebar möjligheten att leva sina liv som andra för en stor grupp människor. I stället för att förvisas till institutioner fick människor med funktionsnedsättningar chans att leva ett eget liv med egen bostad, möjlighet att arbeta och ha en fritid. Kort sagt en chans att bli fullvärdiga medborgare. För den rätten finns i dag en bred politisk majoritet i Sveriges riksdag.
I och med att riksdagen har gett funktionsnedsatta den rätten finns en skyldighet för våra kommuner att uppfylla lagens innehåll och lagen är tydlig. Uppfyller du kraven, har du rätt till insatsen. Att kommuner köper ”utbildningar” för att lära sina handläggare att säga nej till en rättighet för att spara pengar står helt i strid med den politiska viljan och lagens intentioner. I efterdyningarna av debatten säger bland annat en högre kommunal tjänsteman i en större regional tidning att ”Kommunen ska så långt som möjligt följa lagen, men i vissa fall måste vi lösa saker på annat vis.” Flera kommunala omsorgschefer resonerar på samma sätt. Kalla fakta visar inte en engångshändelse utan något som kommunerna satt i system. Våra medlemmar signalerar också att de argument vi hörde i Kalla fakta ordagrant dyker upp när kommuner motiverar sämre insatser till personer med funktionsnedsättningar.
Enligt rapporter från Inspektionen från Socialförsäkring (ISF) får alltfler funktionsnedsatta färre timmar beviljade av Försäkringskassan för personlig assistans, gränsen går vid 20 timmar i veckan för integritetsnära behov, vilket enligt nuvarande lagstiftning innebär att kommunerna får ansvaret för dessa människor istället för staten. När Försäkringskassan försöker renodla den grupp som de anser sig ha ansvaret för blir konsekvensen att de som faller utanför denna ram hamnar i händerna på sin hemkommun som inte anser sig har råd att ta hand om dem. Detta inhumana bollande av människor mellan olika system får dramatiska konsekvenser för den enskilde. För samtidigt som kommunerna lär sina handläggare att säga nej i besparingssyfte, sänker också alltfler kommuner ersättningen för personlig assistans till andra utförare än sig själva, trots att kommunerna i sin årliga inrapportering till staten anger att deras egna kostnader för att bedriva assistansen är betydligt högre. Det nuvarande systemet med dubbla huvudmän, Försäkringskassan och hemkommunen, fungerar uppenbarligen inte.
Hur ska en person som redan befinner sig i en utsatt situation, kanske rent av i en beroendesituation till den kommunala insatsen, kunna hävda sin rätt när kommunen av budgetskäl vill minska eller dra ner på insatsen? Överklaga till domstol? En sådan process tar flera år och under tiden blir den funktionsnedsatte hänvisad till ett mindre omfattande eller borttaget stöd. Med lite tur, men långt ifrån säkert, kan domstolen ibland ge tillbaka rätten, men då har personens liv förmodligen redan slagits i spillror. Samtidigt inför kommunerna en sänkt ersättning vilket medför att den enskilde i praktiken inte kan välja annan utförare än kommunen. Den enskilde hamnar därmed i en ännu större beroendeställning till kommunen och blir därmed helt utelämnad till handläggarnas godtycke.
Det som pågår är ett tecken på systemfel där enskilda hamnar i kläm. Vi förespråkar därför ett statligt övertagande av hela insatsen personlig assistans. Det är nu dags att regeringen tar sitt ansvar och allvarligt överväger detta. Det duger inte att som ansvariga politiker stillasittande se hur människor om och om igen drabbas av denna cyniska hantering och med hänvisning till kommunalt självstyre säga att de inget kan göra. Det som pågår har pågått för länge, och det har redan fört med sig så mycket lidande för en redan svag grupp människor. Det är dags att sätta stopp.
Fredric Käll, ordförande Bransch personlig assistans, Vårdföretagarna