Reformförslag för att stärka äldreomsorgen

Det är numer en självklarhet för alla svenskar att kunna välja förskola, grundskola, gymnasium och vårdcentral. Det är samtidigt en vanlig uppfattning både hos allmänhet och inom politiken att samma självklarhet existerar när det gäller att kunna välja sin äldreomsorg. Men många kommuner saknas möjligheten att välja äldreboende eller hemtjänst.

Lagen om valfrihet, LOV, är en ung reform och behöver vårdas för att fungera som det var tänkt. Syftet med valfrihetssystem var att flytta makt från politiker till medborgare. Att den äldre själv ska kunna välja vem som ska hjälpa i hemmet eller vilket äldreboende som hen ska bo på. Det finns ett starkt stöd för valfrihet hos allmänheten och det bidrar också till att äldre blir mer nöjda med sin äldreomsorg. Valfriheten kan också bidra till en högre kvalitet, genom att varje utförare måste anstränga sig för att erbjuda en äldreomsorg som uppskattas av den äldre – annars får den helt enkelt inga uppdrag.

För att valfriheten ska fungera så som det var tänkt måste lagen förtydligas för att skapa hållbara och likvärdiga villkor för äldreomsorgen. Bland annat bör kommunerna åläggas att årligen redovisa kostnaden för den egna regin och basera ersättningen i LOV på denna. Principer måste också fastställas för när och hur en upphandlande kommun eller region kan ändra (sänka) ersättningen liksom ändra i uppdraget.

Läs mer om Vård­företagarnas förslag här.

Vård­företagarna föreslår:

• Inför en nationell LOV för äldreboende enligt samma modell som gäller för primärvården. På så sätt garanteras äldre verklig valfrihet att välja var de ska bo, något som är självklart för de allra flesta.
• Inför ett krav på att det ska finnas ett alternativ till den kommunala hemtjänsten i varje kommun.
• Förtydliga LOV. På så sätt skapas hållbara och likvärdiga villkor för äldreomsorgen och en god valfrihet för den äldre.

Det finns idag ingen enighet om vad kvalitet i äldreomsorgen är och de kvalitetsmätningar som görs har lång eftersläpning. Vård­företagarna vill att en relevant uppsättning av kvalitetsindikatorer ska tas fram för äldreomsorgen och redovisas för både äldre, kommuner och medborgare. Resultaten ska kunna användas för att utveckla en högre kvalitet i äldreomsorgen genom att låta verksamheter lära av dem som har de bästa resultaten. Det ska också underlätta för äldre att välja utförare och för att kommunen ska kunna följa upp en verksamhet. Resultaten bör kunna sammanställas och återkopplas till verksamheterna i realtid för att direkt ge signaler om vad som fungerar bra och mindre bra.

Vård­företagarna föreslår:

• Mät och redovisa äldreomsorgens kvalitet. Staten behöver ta fram en relevant uppsättning av indikatorer och en struktur för att redovisa kvalitet i äldreomsorgen.

Likvärdiga krav på all äldreomsorg

Privata aktörer inom äldreomsorgen behöver tillstånd från Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Det innebär att IVO gör en lämplighetsprövning av företaget och dess företrädare, men också en sammanvägd bedömning av den planerade verksamheten (bland annat lokaler, målgrupp, metoder och personal). Det är bra att det ställs höga krav på äldreomsorgen, men kraven måste gälla all äldreomsorg. Tillståndsplikten gäller idag inte den kommunalt drivna äldreomsorgen. Det innebär de facto att det t.ex. ställs lägre krav på kommunala äldreboendens utformning och kommunala chefers kompetens. Därför bör en generell tillståndsplikt för alla verksamheter införas som garanterar likvärdig kvalitet på all äldreomsorg.

Förtydliga ägar- och ledningsprövningen så att det återspeglar lagstiftarens ursprungliga intentioner – att motverka oseriösa aktörer

Regleringen av ägar- och ledningsprövningen är allmänt hållen och hos IVO och i praxis har det utvecklats ett striktare synsätt vid bedömning av företrädarnas lämplighet än vad som kan anses avspegla lagstiftarens avsikt, att förhindra oseriösa aktörer. Mindre och rent administrativa brister beaktas i lämplighetsprövningen, vilket innebär hinder även för seriösa aktörer. Det behövs ett förtydligande i regleringen bland annat vad gäller vilka brister som ska beaktas, hur vid personkretsen är som ska prövas och hur långt tillbaka i tiden brister ska beaktas. När återkallelse sker till följd av brister i lämpligheten saknas också en sanktionstrappa vilket gör att fler privata aktörer får sina tillstånd återkallade även om aktuella brister skulle kunna rättas till. Det medför att besluten ibland inte är proportionerliga.

Förenkla anpassningar till omsorgsbehoven

När en ändring vidtas i en privat driven verksamhet måste den privata aktören ansöka om att få ändra i tillståndet först. Exempelvis krävs en ändring vid vid förändring av målgrupp eller utökning av antalet platser i verksamheter. I vissa fall krävs en ändring även vid obetydliga ändringar, till exempel om ett äldreboende viktar om antalet platser för demensvård respektive somatisk vård – även om det finns ett tillstånd för båda. Detta försvårar för privata aktörer att snabbt ställa om till de omsorgsbehov som finns i kommunen.

Slopa avgifterna för ändringar i tillstånd

När privata aktörer ska ansöka om tillstånd tas en handläggningsavgift ut av IVO – både för ett nytt tillstånd och ändringar i befintliga tillstånd. Avgifterna är höga vilket i synnerhet påverkar mindre verksamheter. IVO har konstaterat att ändrings­avgiften hämmar utveckling inom omsorgen och bidrar till att viktiga ändringar inte anmäls och rekommenderar regeringen att  avskaffa avgifterna.

Vård­företagarna har beskrivit problemet närmare i en skrivelse som du kan läsa här.

Låt äldreomsorgen rekrytera de mest kompetenta ledarna

Det finns inga föreskrifter om vilken kompetens verksamhetschefer inom äldreomsorgen ska ha, men för privata aktörer har det vuxit fram en praxis i tillståndsgivningen. Dessvärre är de krav som ställs otydliga och varierande. Generellt är kunskapskraven som ställs långtgående; en ledare ska inte bara kunna leda verksamheten, utan även kunna detaljer om hur vård och omsorg ska bedrivas. Det försvårar för privat driven äldreomsorg att anlita de allra bästa cheferna. Regleringen bör ändras så att krav ställs på en relevant utbildning eller erfarenhet genom lång och vitsordad erfarenhet av liknande verksamhet. Hänsyn bör också i högre grad tas till den samlade kompetens som finns i verksamheten.

Ställ krav på tydligare dialog inom tillsynen

Vårdföretagarnas medlemmar vittnar entydigt om att IVO brister i sin dialog och kommunikation. Inte sällan kommunicerar myndigheten med en omfattande dokumentation med uppmaningar om att utföraren ska kommentera innehållet, utan att det framgår vad myndigheten vill att utföraren ska svara på. Detta arbetssätt försvårar för verksamheterna att utvecklas på det sätt som myndigheten önskar och bidrar inte till ökad kvalitet. Dessutom är det ett problem ur ett rättssäkerhetsperspektiv eftersom det ytterst kan få stora konsekvenser om IVO anser att verksamheten inte följer myndighetens beslut. IVO bör därför ges ett uppdrag att förbättra dialogen inom ramen för tillsynen.

Vård­företagarna föreslår:

• Inför en generell tillståndsplikt för äldreomsorg. På så sätt säkerställs likvärdiga kvalitet på all äldreomsorg.
• Inför en sanktionstrappa i lämplighetsprövningen. Förtydliga i lagen att återkallelse av tillstånd, med hänsyn till bristande lämplighet, som huvudregel endast får ske när andra mindre ingripande alternativ är uttömda.
• Förenkla omställning i omsorgen genom att göra fler ändringar i verksamheten anmälningspliktiga i stället för tillståndspliktiga.
• Slopa avgifterna för ändringar i befintliga tillstånd. Regeringen måste skyndsamt ta bort avgifterna för ändringar i befintliga tillstånd från IVO för att ge mer pengar till omsorg och inte hämma äldreomsorgens utveckling.
• Låt äldreomsorgen rekrytera de mest kompetenta ledarna. IVO måste ändra sina krav i tillståndsprövningen och beakta den samlade kompetens som finns i verksamheten. Så kan äldreomsorgen kan anlita de bästa ledarna.
• Skärp kraven på IVO:s dialog inom ramen för tillsynen för att öka kvaliteten inom omsorgen och rättssäkerheten i myndighetens tillsynsbeslut.

Många äldre och deras anhöriga upplever att de måste vänta alltför länge för att få plats på ett äldreboende idag. En lång väntan påverkar äldres hälsa och välbefinnande och skapar oro för anhöriga. Orsakerna till väntan kan variera, men en brist på platser är en bidragande förklaring.

Vård­företagarna föreslår:

• Inför en äldreboendegaranti. En garanti som säkerställer att äldre får plats på äldreboende i enlighet med socialtjänstlagens intentioner. Vi föreslår att den äldre själv få rätt att välja ett boende som kan erbjuda en plats i hemkommunen, eller på annan ort.
• Öka samverkan mellan kommunerna. Underlätta för den äldre att flytta till en närliggande kommun, kanske i närheten av anhöriga, och ge den äldre ökad valfrihet. Det underlättar också för kommunerna att möta behovet av platser och erbjuda en mångfald av olika boenden.
• Ta hjälp av privata aktörer för att bygga bort äldreboendebristen. Genom att anlita privata aktörer för att bygga äldreboenden slipper kommunen ta både den risk och den investering som det innebär att bygga ett äldreboende. Kommunerna får därtill del av de privata aktörernas kompetens när det gäller både kvalitet och kostnadseffektivitet.
• Bygg morgondagens boenden. Det är viktigt att ny kunskap och teknik tillvaratas för att stimulera innovation och effektivisering, exempelvis för en mer affektiv nattillsyn. IVO bör godkänna boendenas utformning på ritning för att fler ska våga bygga mer innovativt.

För att säkerställa att äldreomsorgens verksamheter får en ersättning som inte äts upp av ökade kostnader har Vård­företagarna tillsammans med Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) tagit fram ett vård- och omsorgsprisindex (OPI). Att kommuner använder indexet är viktigt för att ge förutsättningar för en hållbar äldreomsorg av hög kvalitet med goda arbetsförhållanden. Det gynnar också arbetsgivare med kollektivavtal, däribland Vård­företagarnas medlemmar. Med ständigt pressade villkor finns det risk för att seriösa aktörer inte klarar sin verksamhet om en regelbunden uppräkning av ersättningen uteblir.

Vård­företagarna föreslår:

• Ställ krav på kommuner att använda vård- och omsorgsprisindex. Det skapar förutsättningar för en långsiktigt hållbar äldreomsorg.

I syfte att säkra kvaliteten ställer kommunerna detaljerade krav på hur privat driven äldreomsorg ska utföras. Vård­företagarna tycker att kommunerna i högre grad ska ställa krav på resultat och nytta för de äldre. Annars riskerar kommunerna att likrikta vård- och omsorgsgivarnas sätt att arbeta på ett sätt som motverkar mångfald och innovation.

Vård­företagarna föreslår:

• Rensa i detaljregleringen. Kommuner som upphandlar äldreomsorg bör minska detaljregleringen i sina upphandlingar och i högre grad ställa krav på resultat. Det ökar förutsättningarna för en äldreomsorg som möter de äldres olika behov.

Statliga satsningar, på exempelvis utbildningar av medarbetare eller välfärdsteknik, når inte alltid all äldreomsorg. Idag måste privata aktörer förlita sig på att den kommun de är verksamma i både ansöker om och delar med sig av statliga medel. Det gör att medarbetare och äldre i privat driven äldreomsorg inte ges lika förutsättningar att nå de mål som statliga satsningar syftar till.

Ska den politiska ambitionen om att stärka svensk äldreomsorg efter pandemin bli verklighet måste de statliga satsningarna vara långsiktiga och anpassade till det syfte de ska uppnå. Det går till exempel inte att rekrytera medarbetare långsiktigt med tillfälliga pengar. När medlen är slut måste verksamheten oftast dra ned på bemanningen, vilket leder till ryckighet i verksamheterna.

Vård­företagarna föreslår:

• Ge privata aktörer rätt att söka statsbidrag direkt från relevant myndighet.
• Utforma statliga satsningar i dialog med äldreomsorgens verksamheter. Det ökar sannolikheten för bästa möjliga utfall av satsningen.