Höj ersättningen!
Frågor och svar om assistansersättningen
Både privata assistansföretag och kommunala utförare genomgår just nu en stor prövning. Den statliga ersättningen täcker inte kollektivavtalade löneökningar, vilket långsamt svälter ut branschen och hotar valfriheten för de assistansberättigade. Se filmen nedan och läs frågor och svar för att förstå hur allt hänger ihop.
Varför anser Vårdföretagarna att assistansersättningen måste höjas?
Nivån på assistansersättningen bestäms årligen av regeringen. För 2018 är summan satt till 295 kronor och 40 öre per utförd assistanstimme. Samma ersättning ges till privata och kommunala utförare, alltså när kommunerna driver assistans i egen regi. Problemet är att den årliga höjningen av ersättningen (schablonen även kallad) har under flera års tid varit lägre än de kollektivavtalade löneökningarna. Den ekonomiska bufferten krymper allt mer och är snart borta. Ekvationen går helt enkelt inte ihop. Se bilden nedan.
Vad ska ersättningen täcka?
Runt 90 procent av ersättningen går till lön för assistenten. Men den ska även täcka en väldig massa andra saker som är kopplat till assistenten så som avsättning till pension, försäkring och sociala avgifter. Därutöver måste även en del avsättas till lön för assistenten ifall brukaren ligger på sjukhus. Då är det sjukhuset som står för assistansen och inga pengar betalas ut till företaget eller kommunen. Vidare måste ersättningen även täcka lön under nyanställning av en assistent som går bredvid och lär sig yrket. Vissa personer kan ha omfattande funktionsnedsättningar och då krävs gedigen kunskap om tillståndet. Därför måste även utbildning ingå i de 295 kronor och 40 öre som ges per timme. Dessutom måste pengar avsättas till lön under uppsägningstid ifall en brukare avlider. Då betalas inte heller pengar ut, utan måste tas från bufferten. Men det slutar inte där. I de allra flesta företag finns även administrativ personal så som VD, ekonomichef och HR-ansvarig etc. Det ges ingen ersättning för dessa personer, utan måste också täckas av de 295, 40 kronor som staten betalar per timme. Det handlar alltså om att vrida och vända på varenda peng för att gå runt.
Men assistansföretagen täljer ju guld med pennkniv!
Det stämmer inte! Den så kallade vinstmarginalen, alltså det som blir kvar på sista raden när alla kostnader är betalda, har sjunkit dramatiskt de senaste åren. Från redan låga 2,3 procent (2016) till alarmerande låga cirka 1,9 procent (estimerat för 2017). Det är alltså den buffert som ska täcka upp när behovet finns.
Revisionsbyrån Grant Thornton skriver i sin vårdrapport 2017 följande:
”Mot bakgrund av att en förhållandevis låg uppräkning av schablonen fastställs även för 2018 bedömer vi att marginalen närmar sig en kritisk nivå för en långsiktig uthållig marginal.”
I en färsk enkätundersökning gjort av Vårdföretagarna i samarbete med arbetsgivarföreningen KFO, framgår att 83 procent av alla assistansföretag har behövt göra anpassningar med anledning av den rådande ekonomiska situationen. Hela 49 procent har dragit ned på utbildning och 44 procent erbjuder lägre ingångslön. Nära 3 av 10 anser sig tvingade att avveckla verksamheten inom ett år. Detta är en skrämmande utveckling som måste tas på allvar. Annars sjunker kvaliteten i utförandet, valfriheten försämras och risken att företagen tvingas hoppa av kollektivavtalen för att överleva är överhängande.
Men fusket då?
Allt fusk inom välfärden är helt oacceptabelt och måste stoppas! Men att de skulle finnas ett utbrett fusk inom personlig assistans är en myt som tyvärr präglat bilden av branschen. En forskarrapport från Lunds universitet slog fast att ”uppskattningarna av fusk inom den personliga assistansen helt saknar vetenskaplig grund”. Vidare slår regeringens utredare Stig Svensson fast i sin statliga utredning att det finns ett fusk, men att de allra flesta företag är seriösa och bidrar till samhällsutvecklingen.
Vårdföretagarna jobbar hårt med att stäva fusket. Vi har en uppförandekod som samtliga medlemmar måste följa. Vi granskar alla företag som söker medlemsföretag i Vårdföretagarna, går igenom vilka som sitter i styrelsen, har samarbete med Polisen, Inspektionen för vård och omsorg (IVO), Försäkringskassan för att nämna några. Allt för att få bort oseriösa aktörer från vård- och omsorgssektorn. När en medlem inte lever upp till uppförandekoden kan de uteslutas. Vi nekar även medlemskap till de företag som vi upplever inte är seriösa.
Vill du veta mer om det allvarliga läget inom personlig assistans? I ett webbseminarium från den 5 september gick Vårdföretagarna igenom det politiska läget och effekterna av de försämrade förutsättningarna.