Hoppa till innehåll

– Det är väldigt roligt, och hedrande, att få ta sig an detta viktiga uppdrag. Jag har ju suttit i branschstyrelsen i ett par år, och det är ett mycket kompetent och trevligt gäng. Att ta ett större ansvar för att tillsammans med dem driva branschens prioriterade frågor ska bli både spännande och utmanande.

Kerstin, berätta lite, du har ju varit i branschen länge, men hur kan det komma sig att du hamnade här?

– Jag har varit med sedan innan vi startade, höll jag på att säga. Men det är faktiskt så. Jag blev aktiv i funktionsrättsrörelsen redan som 16-åring, hemma i Östersund där jag växte upp. 1989-1991 var jag ordförande i DHR Ung, och var med och drev på för assistansreformen. Och den frihetsreformen kom sedan att bli betydelsefull för mig inte bara på det privata planet, utan också professionellt. 1994 började jag arbeta som kundansvarig på ett av de allra första assistansföretagen, och år 2000 startade jag eget tillsammans med Helena Sjölander, när vi drog igång Passal.

Det är en imponerande bedrift, tänk vilken skillnad du gjort i människors liv! Vad vill du göra framöver, vad är viktigast för att fortsätta värna assistansen tycker du?

– Vi behöver få till en långsiktigt hållbar schablonersättning. Och ett renodlat statligt huvudmannaskap. Men vi behöver också se över hur man långsiktigt kan stärka kvaliteten inom assistansen, så att den genomsyras av individens självbestämmande och oberoende. För såväl assistansanvändare som anordnare måste vi dessutom se över hur Försäkringskassan hanterar återkravsärenden, där man idag bland annat fattar retroaktiva beslut och drar tillbaka assistansen från människor som levt med den i många år. Försäkringskassan verkar alltså inte lita på sina egna beslut – här behöver politikerna kravställa gentemot myndigheten att de säkrar sina egna beslut så att människor vågar känna sig trygga.