Ovärdig äldreomsorg när hemmaboendeprincipen drivs långt
Näringsprofilen Leif Östlings svordomar om vad man egentligen får för skattepengarna gör sig påminda när man tar del av ekots rapportering om äldre som nekas plats på äldreboenden.
Det saknas idag rikstäckande statistik för hur många äldre som får avslag på sina ansökningar om att få flytta till äldreboenden. Men Ekot har samlat in statistik från 202 av Sveriges 290 kommuner. Den visar att minst 1 000 ansökningar avslogs under det första halvåret i år.
Flera kommuner betonar att det finns ett mörkertal kring avslagen, eftersom vissa som vill söka plats på ett äldreboende väljer att låta bli, eller drar tillbaka sin ansökan, när de i samtal får reda på att deras ansökan troligen skulle avslås.
Ekot hittar i sin genomgång, bara från september i år, flera personer som är över 90 år, har olika typer av sjukdomsproblematik och känner sig isolerade, deprimerade eller otrygga – och där kommunerna och sen även förvaltningsrätten bedömt att de inte ska ha en plats på vård- och omsorgsboende. En av de som fick avslag var 94-åriga Maj-Britt:
”Under vårvintern 2021 blev det allt svårare för då 94-åriga Maj Britt Porsander att klara sig hemma. Hennes dåliga syn, i kombination med minnesproblem, yrsel och hallucinationer bidrog till att hon kände sig allt mer ensam, otrygg och deprimerad.
– Hon har mått dåligt, hon har mått jättedåligt. Förr har jag aldrig sett mamma gråta, men nu efter det här har hon väldigt lätt till gråten.”
Att bo kvar hemma länge för att man vill det är bra, men att så många äldre nekas att flytta till ett tryggare boende är inte värdigt. I landet med ett av världens högsta skattetryck borde vi både prioritera och klara det.