Privata vårdgivare förtjänar bättre än att återigen reduceras till ett slagträ i den politiska debatten

I gårdagens Agenda fick tittarna följa en bitvis splittrad debatt mellan finansminister Magdalena Andersson och Elisabeth Svantesson, moderaternas ekonomisk-politiska talesperson. Tanken var att diskutera behovet av fler eller färre privatiseringar i välfärden efter pandemin, men istället för ett fokus på hur välfärdens stora behov ska lösas reducerades diskussionen till den vanliga visan om företagens vinster. Det är att göra välfärden en stor otjänst om huvudfokus i den politiska vård- och omsorgsdebatten åter blir den om regiform.

Coronakrisen har blottlagt flera problem. Vårdföretagarna var först ut med att peka på de nationella myndigheternas oklara och saktfärdiga besked till äldreomsorgen under vårens våg av smitta och vilken avgörande betydelse den stora allmänna smittspridningen har haft för förmågan att skydda de äldre. Något som också bekräftats av Coronakommissionens slutsatser. Det finns ett antal svagheter i svensk krisberedskap som behöver rättas till liksom behov av förbättrad vägledning till verksamheterna och en ökad samverkan både nationellt och lokalt inför och vid kriser.

Men det handlar precis lika mycket om att adressera de utmaningar som välfärden har i sin vardag, oaktat tider av kris. Ett växande behov av vård och omsorg till följd av en åldrande befolkning och för få som väljer ett arbete inom dessa yrken. Det är här den politiska debatten borde föras. Hur adresserar vi dessa utmaningar? Hur rustar vi Sverige för de växande behoven? Med fokus på dessa frågor har jag svårt att se att vi skulle vilja minska antalet vård- och omsorgsgivare. Snarare borde det handla om att förstärka samverkan mellan privata och offentliga utförare och tillsammans hitta nya arbetssätt.

Min uppmaning till landets politiker och journalister är att inte låta det viktiga utvecklingsarbetet reduceras till en förlegad debatt och upprepa den tid då frågan om regiform i vården och omsorgen skymde sikten för det viktiga arbetet med reformer.

Privata vård och omsorgsgivare förtjänar bättre än att återigen reduceras till ett slagträ i den politiska debatten.