Långsiktigt hållbara villkor gynnar personliga assistenter och assistansanvändare

Till midsommar går remisstiden ut för Lars Lööws utredning om personliga assistenters arbetsvillkor. Som remissinstans välkomnar Vårdföretagarna utredningens ambition att säkerställa goda villkor för personliga assistenter. Det är en självklarhet att personlig assistans ska bedrivas av seriösa, långsiktiga aktörer som fullt ut tar sitt ansvar som arbetsgivare. Det ska inte finnas några oseriösa arbetsgivare inom personlig assistans.

Vårdföretagarnas ser gärna ett tydligare engagemang för kvalitet och transparens i hela branschen. Våra medlemsföretag måste efterleva vår uppförandekod och transparensredovisa sin verksamhet. Tyvärr vet vi att det finns och har funnits oseriösa aktörer som gett sig in i assistansen av fel skäl. Det finns aktörer som har valt att tumma på arbetsvillkor och kvalitet, vilket drabbar såväl assistenter som assistansanvändare. De aktörer som agerar oseriöst eller rentav brottsligt skapar stor skada för såväl direkt berörda individer som assistansreformens utveckling över tid.

I utredningens uppdrag har inte ingått att se över finansieringen av personlig assistans i stort men i vårt remissvar väljer Vårdföretagarna att påtala vikten av tillräcklig finansiering. Det är en helt avgörande förutsättning för att med god kvalitet och goda arbetsvillkor kunna bedriva en långsiktig och seriös assistansverksamhet. Under flera års tid har uppräkningen av den statliga schablonersättningen för personlig assistans understigit kollektivavtalade löneökningar och den allmänna kostnadsutvecklingen i samhället. För att ge arbetsgivarna möjlighet att bedriva det kvalitets- och utvecklingsarbete som utredningen förtjänstfullt lyfter behovet av krävs en långsiktigt hållbar finansieringsmodell för personlig assistans.

Lars Lööws utredning föreslår kartläggning av vårdnära uppgifter och användning av det förhöjda timbeloppet. Det är bra förslag. Också förslaget om ett kunskapsstöd för vårdnära uppgifter är utmärkt. Positivt är också att utredningen ser att dagens system där assistansanordnare fakturerar assistansanordnarens hemkommun för sjuklönekostnader behöver ses över. Vårdföretagarna delar dock inte utredningens förslag på lösning, där sjuklönekostnaden bakas in i den statliga schablonersättningen. Vi menar att ett sådant upplägg riskerar leda till minskad valfrihet för assistansanvändare som av olika skäl har högre sjuklönekostnader bland assistenterna. Assistans skiljer sig från andra verksamheter eftersom assistansanordnare inte kan sätta sina egna priser. Priset på en timme personlig assistans fastställs av riksdagen (och i vissa fall av kommuner som väljer en annan schablon än den statliga).

Vi föreslår därför istället att hela sjuklöneansvaret borde ligga på staten, så att sjuklönerna och samtliga kostnader förknippade med dem redovisas på arbetsgivardeklarationen och ersätts via skattekontot. Man kommer därmed undan den tungrodda administrationen kring sjuklöner mellan assistansanordnarna och landets kommuner, och får en betydligt mer effektiv hantering.

I utredningen föreslås även ett krav på kollektivavtalsliknande villkor för rätt att bedriva personlig assistans. Vårdföretagarna, som tecknar kollektivavtal för våra drygt 220 medlemsföretag inom personlig assistans, ser givetvis värdet av kollektivavtal men menar att utredningen här landat fel. Det finns också en uppenbar risk att det som bedöms vara kollektivavtalsliknande villkor misstolkas som en kvalitetsstämpel på arbetsgivaren eller verksamheten. För att få bukt med oseriösa aktörer inom assistansen krävs en helt annan sorts åtgärder. (Vårdföretagarna har också legala invändningar. Förslaget innebär i praktiken att företag utan kollektivavtal utestängs från marknaden. Detta aktualiserar EU-rätten och den fria etableringsrätten i artikel 49 i FEUF. Att kräva att ett företag ska teckna kollektivavtal för att få vara verksamt är inte tillåtet.)

Vårdföretagarna menar att den schablonersättning som idag ska täcka hela kostnaden för personlig assistans borde differentieras så att företag som inte kan visa att de betalar försäkringar och tjänstepension får ersättning enligt en lägre schablon. Dock bör betonas att det grundläggande problemet med den alltför låga uppräkningen av schablonersättningen under flera års tid inte hanteras genom en differentiering. För att långsiktigt värna kvalitet och goda arbetsvillkor inom personlig assistans måste riksdagen i budgetarbetet räkna upp schablonen i takt med kollektivavtalade löneökningar och allmänna kostnadsökningar i samhället. Bara så kan man långsiktigt värna assistansreformen.