Ida Ingerö om personlig assistans i budgetpropositionen

Ida Ingerö, näringspolitisk expert, sammanfattar de viktigaste punkterna i regeringens budgetförslag för 2020 som rör medlemsföretag inom personlig assistans.

Funktionshinderpolitiken och LSS syftar till att personer med funktionsnedsättning ska uppnå jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhället.

Under perioden 2020-2022 beräknas utgifterna för den statliga assistansersättningen öka med 340 miljoner kronor. Utgiftsområdet politik för sociala tjänster, där assistansersättningen är en del, beräknas totalt minska med 154 miljoner kronor. Utgifterna inom området beräknas 2019 till 27 768 miljoner kronor, vilket understiger anvisade medel med 1 700 miljoner kronor. Detta förklaras enligt regeringens budgetproposition huvudsakligen av lägre kostnader i den statliga assistansersättningen än vad som beräknades 2018 och som låg till grund för anslagsnivån 2019.

Samtidigt konstateras i budgetpropositionen att antalet personer med kommunalt beslutad assistans ökat med drygt 50 procent sedan 2009. Det noteras att en viss övervältring skett på grund av avslag och indragningar i den statliga assistansen.

Enligt socialförsäkringsbalken ska assistansersättningen årligen beräknas med ledning av de uppskattade kostnaderna för att få assistans. Regeringen utfärdar föreskrifter om beloppet i förordningen om assistansersättning. För 2020 har regeringen beslutat om en höjning av schablonbeloppet med 1,5 procent. Schablonbeloppet för assistansersättning blir därmed 304 kronor och 30 öre per timme för 2020, en höjning med 4 kronor och 50 öre.

Antalet mottagare av statlig assistansersättning var under 2018 i genomsnitt 14 596. Antalet mottagare har minskat med 677 personer sedan 2017. I budgetpropositionen konstateras att detta enligt Försäkringskassan dels beror på att färre personer beviljas ersättning, dels på ett naturligt utflöde. Försäkringskassan bedömer att handläggningen är någorlunda likvärdig över hela landet.

För 2019 prognostiseras anslagsbelastningen att bli 24,2 miljarder kronor, vilket är 800 miljoner kronor lägre än vad riksdagen anvisade i budgetpropositionen för 2019. Denna minskning beror bland annat på att antalet brukare med assistansersättning beräknas minska under året med cirka 300 personer jämfört med 2018. Även om antalet timmar i genomsnitt med assistansersättning per brukare bedöms fortsätta öka under 2019, är ökningstakten avtagande. Ökningen av utgifterna för assistansersättning drivs för närvarande av den årliga schablonhöjningen.

Sett över tid har antalet mottagare minskat sedan hösten 2015, samtidigt som antalet assistanstimmar per brukare har fortsatt öka men i en långsammare takt än tidigare år. Under 2018 beviljades kvinnor i genomsnitt 130,4 timmar per vecka och män 136,8 timmar.

Andelen som får avslag på sin ansökan om statlig assistansersättning har ökat gradvis över tid. Den vanligast orsaken till avslag är att den sökandes hjälpbehov inte överstiger i genomsnitt 20 timmar per vecka.

Regeringen har beslutat om propositionen Personlig assistans för hjälp med andning (prop. 2018/19:145). I propositionen föreslås att andning ska utgöra ett sådant grundläggande behov som kan ge rätt till personlig assistans enligt LSS. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 november 2019. Regeringen aviserar i propositionen att ett lagförslag snarast ska beredas som innebär att samtliga hjälpmoment vid andningshjälp och sondmatning ska ge rätt till personlig assistans.

Frågan om huvudmannaskapet för den personliga assistansen ska utredas framgent.

Vårdföretagarnas kommentar

Inom personlig assistans finns mycket litet att glädjas över i budgeten. Ur Vårdföretagarnas perspektiv är det positivt att frågan om huvudmannaskapet ska utredas. Rätten till hjälp med andning och sondmatning berör ett mycket litet antal personer och fanns med redan i förra årets höstbudget (M/KD-budgeten). Väntat, men likväl beklagligt, är beslutet att behålla uppräkningen av schablonersättningen på 1,5 procent. Det bör dock noteras att detta inte är det enda problemet med budgeten ur ett assistansperspektiv, också bedömningen av hur många som framöver kommer att ha personlig assistans är beklaglig, och visar att man inte har någon ambition att återställa assistansen till 2014 års nivå.

Vårdföretagarna ser med oro på utvecklingen inom personlig assistans. Om inte tillräckliga resurser finns för att seriösa aktörer med goda arbetsvillkor, kollektivavtal och god kvalitet ska kunna bedriva assistans kommer kommunerna och mindre seriösa aktörer ta över. Detta kommer drabba valfriheten, de assistansberättigade och de nästan 100 000 som idag arbetar som personliga assistenter. Det är ytterst angeläget att en långsiktigt hållbar finansiering av assistansen kommer på plats innan detta sker.