Hoppa till innehåll

Den folkliga opinionen förs ofta fram som ett argument mot privata utförare inom vård och omsorg. En majoritet av befolkningen ser positivt på att begränsa företagens vinster. Men vad hade motsvarande siffra varit om debatten inte präglats av myter?

Vi vet att missuppfattningarna och myterna om den privata vården och omsorgen är många. Några börjar så sakteliga att släppa taget och vi ser mindre och mindre utav dem. Som myten om att man inom privat äldreomsorg väger inkontinensskydd för att spara pengar.

Andra missuppfattningar har bitit sig fast och har visat sig svårare att komma till rätta med.

Svenskar överskattar konsekvent vinsterna i den privata vården och omsorgen. Enligt en ny mätning från Kantar SIFO överskattar mer än hälften av de svarande vinsterna grovt. Nästan var tionde svarande tror att vinsterna är över 50 procent, nivåer som skulle vara fullständigt häpnadsväckande om de stämde. Det kan inte uteslutas att Reepaluutredningens dimridåer med operativt kapital har bidragit ytterligare till förvirringen.

Diagram från ”Vinster och valfrihet i välfärden” från Entreprenörskapsforums webbplats

Mätningen från SIFO följer samma mönster som tidigare mätningar. I somras presenterade Vårdföretagarna en mätning från Novus som visade på liknande överdrifter. Intressant att notera i den undersökningen var att rödgröna politiker överdrev företagens vinstutdelning med hela tre gånger deras verkliga storlek.

Diagram från undersökningen ”Väger man fortfarande kissblöjor?”

Det är mot bakgrund av de här siffrorna det stora motståndet mot privata vård- och omsorgsföretag ska förstås.

Gör tankeexperimentet att beslutsfattare skulle luta sig mot en lika felinformerad opinion i andra frågor. Vad skulle hända i så fall om opinionen till exempel hade uppfattningen att terrorism kan förhindras via inreseförbud för medborgare i muslimska länder?

När övriga argument för vinstbegränsning inte håller  – som det att vinst leder till sämre kvalitet – tycks det som vinststopparna klamrar sig fast vid vara att opinionen är kritisk. Men om Ardalan Shekarabi och Jonas Sjöstedt hänvisar till opinionen bör de också ta ansvar för att opinionen får chans till korrekt information om de faktiska sakförhållandena. Frågan är om de har intresse av det i nuläget.