Inget fog för DN:s varning för vårdoligopol

Idag ljuder ännu ett larm från Dagens Nyheters stockholmsredaktionom de privata företagens framfart inom vård och omsorg(tyvärr inte publicerat på webben när detta skrivs). Vården i Stockholm går mot ett oligopol. Men finns det verkligen fog för ett larm? Vad säger egentligen den statistik som DN redovisar? Och vad är det för en horribel tankevurpa den citerade vänsterpartisten råkar ut för?

Det finns ingen anledning att tvivla på statistiken i DN-artikeln. De fyra största företagen har 25 procent av sjukvårdsmarknaden. De två största företagen har 30 procent av äldreomsorgsmarknaden. Båda dessa andelar har vuxit de senaste fyra-fem åren. Det saknas dock uppgifter om det skett på bekostnad av de mindre företagen eller den tidigare monopolitsten – landstinget respektive kommunen. Det är trots allt avgörande när marknadens utveckling ska analyseras.

Finns det anledning att varna för oligopol? I sjukvårdsfallet blir diskussionen löjlig – marknadsandelen för vart och ett av de stora företagen blir ju tämligen modest. Det största företaget är dessutom ett producentkooperativ där varje delägare i många avseenden är sin egen.

Inom äldreomsorgen delar två stora företag på 30 procent av marknaden. Inget av företagen kan mäta sig med kommunens 25,6 procent.  Är det ett oligopol? De två företagens marknadsandelar är jämförbara med Volvos och Volkswagens på den svenska personbilsmarknaden. Där hörs sällan varningssignaler om bristande konkurrens. (Men det skulle säkert göra det om en stor kommunal eller statlig aktör försökte sno åt sig en fjärdedel av bilmarknaden…).

Är det då ett problem att det finns stora företag som producerar vård och omsorg? Bara om man accepterar nidbilden, där oseriösa anonyma ägare satt i system att krama ur vinster genom att sätta vanvård i system. Men det är ju inte sanningen. Att stora företag klarar sig bra beror bland annat på att de kan upprätthålla ett systematiskt kvalitetsarbete,  locka till sig duktiga medarbetare och snabbt sprida innovationer i sin organisation. Det finns också förklaringar till varför mindre företag också skördar framgångar och växer, för det är en annan sida av statistiken som inte nämns i DN-artikeln.

I artikeln uttalar sig vänsterpartisten Birgitta Sevefjord, som inte oväntat är kritisk till de stora bolagen. Men vad är det egentligen hon säger?

”Vårdkoncernerna kan tränga undan landstingsdriven och non profit-driven vård. De har ekonomiska muskler och kan gå med underskott under långa perioder.”

Och vad exakt är problemet med det? Företagen har en så god ekonomi att de klarar perioder med röda siffror utan att det drabbar patienter och kunder. Utan att behöva rekvirera mer pengar från skattebetalarna. Kan ens en rättrogen vänsterpartist beklaga detta?