Hoppa till innehåll
Anna Bergendal

Nya medel till äldreomsorgen – privat omsorg återigen satt på undantag

De statliga satsningarna på äldreomsorgen är i år rekordstora. Politikerna slåss om vem som satsar mest. Tyvärr riskerar dessa medel inte komma alla äldre och medarbetare till del.

Häromdagen beslutade regeringen om ännu en miljardsatsning, denna gång på initiativ från riksdagen. Dryga 4 miljarder i prestationsbaserade ersättningar för att bland annat minska timanställningar och öka andelen sjuksköterskor inom äldreomsorgen ska fördelas.

Denna typ av temporära och öronmärkta satsningar riskerar tyvärr att leda fel. De bidrar till en ryckighet och ger sällan långsiktiga förändringar i verksamheterna. Även om förändringar görs, måste man åter anpassa sig till verkligheten när statsbidragen tar slut. Politikerna måste också beakta vad som är möjligt att åstadkomma. Äldreomsorgen har idag svårt att anställa sjuksköterskor – det finns tyvärr inte ett tillräckligt intresse för det. Att åtgärda det handlar inte bara om pengar och är ingen ”quick fix”.

Tyvärr finns inget uttryckligt skrivet om att privat driven omsorg omfattas av satsningarna – trots att Vårdföretagarna gjort påstötningar. Det brukar innebära att en hel del kommuner behåller medlen i den egna verksamheten.

Man kan hoppas att den goda ekonomin gör att fler kommuner delar med sig. Inte minst som regeringen backat från sitt löfte att ersätta äldreomsorgen för alla merkostnader orsakade av covid-19. Det är förståeligt att regeringen anser att de extra satsningarna på äldreomsorgen i år bör räcka till det. Men för den privat drivna omsorgen återstår att förlita sig på kommunernas goda vilja. Så bör det inte vara. Det är i grunden en jämlikhetsfråga – varför ska medarbetare och äldre hos privata utförare ha sämre förutsättningar än andra?