Caremaspelet ännu en oansvarig mediemyt
Håkan Tenelius, näringspolitisk chef i Vårdföretagarna: I ett annat läge skulle Caremaspelet rent av vara en positiv nyhet om hur arbetsplatser arbetar konstruktivt med att rusta medarbetare i etik och moral.
"Skandalerna kring vårdföretaget Carema fortsätter. Med ”Caremaspelet” ska de anställda lära sig spara pengar på de äldres vård.”
Så inleder Aftonbladet.se ännu en artikel om Carema Care och den påstådda jakten på snabba vinster i ett privat drivet äldreomsorgsföretag.
Det låter onekligen bestickande. Det vi läst på senare tid om Carema Care och dess ägare ger ju en tydlig bild av att företaget och dess ägare bokstavligen går över lik för att tjäna pengar. Vem blir då förvånad om ledningen tar till ett sällskapsspel för att hamra in besparingsdirektiven?
Men vänta nu – Aftonbladet publicerar också samtliga spelkort. Varje kort är ett påstående – ” Kan det bli bättre för en kund får vi inte vara rädda att prova något nytt”, till exempel. Handlar detta verkligen om en lömsk sparåtgärd?
Den här typen av spel har vi ju läst om tidigare. Men då har det varit spännande artiklar på tidningarnas Jobb & karriärsidor om moderna grepp för att stärka värdegrunden i organisationen. Samhall har spel om fördomar, Södertälje om motsättningar bland etniska grupper, SKL om etik i just äldreomsorg. Ofta består spelen av påståenden som diskuteras, och där spelledaren kan visa rött eller grönt kort beroende på hur diskussionen landar.
Nej, här har medierna haft alltför bråttom. I ett annat läge skulle Caremaspelet rent av vara en positiv nyhet om hur arbetsplatser arbetar konstruktivt med att rusta medarbetare i etik och moral.
Men när det gäller Carema Care färgas redaktionernas bedömning genast av det pågående drevet. Finns det något i storyn som kan styrka skurkbilden så publiceras det, utan tillstymmelse till eftertanke eller kritisk granskning.
Det här är inte det enda exemplet på bristande källkritik. Flera av de fall som medierna berättat om har visat sig vara enorma överdrifter eller rena skrönor.
- Kissblöjorna. Carema Care påstods väga blöjor för att återanvända dem och spara pengar. Senare erkänner bland andra DN (i en debattkommentar på Journalisten.se) att det rör sig om ett program för att prova ut effektiva inkontinensskydd, något som många andra äldreboenden också deltar i.
- Döden framför TV:n. En man påstods ha lämnats döende ensam i TV-rummet. Dokumentation visade att detta var ett påhitt, historien hade berättats av en person som inte var i tjänst vid tillfället. En av de få felaktigheterna i Carema-drevet som flera medier i efterhand rättat.
- Madrassen. En person påstods ha tvingats sova på en madrass på grund av sängbrist. Dokumentationen visade att madrassen var en uttrycklig önskan från den boende, något som noga stämts av med de anhöriga.
Just historien om madrassen är det exempel som används av den socialdemokratiske partiledaren Håkan Juholt när han ska förklara varför partiet vill ompröva kongressbeslutet att välfärdsföretag ska kunna dela ut vinst till ägarna som andra företag.
Alla larm om kvalitetsbrister i äldreomsorgen är inte grundlösa. Tyvärr. Jag befarar att de flesta bristerna aldrig når tidningsläsarna och TV-tittarna. När man talar med verksamma inom äldreomsorgen – privat som kommunalt driven – betonar alla att brister i bemanning och kompetens kan finnas överallt.
Men varför har alla grävande redaktioner samlats på just Carema Cares bakgård? Därför att bristerna där kan kopplas ihop med tämligen anonyma och påstått giriga och hänsynslösa ägare. Det är ett möjligt samband som kan förklaras i en tvåradig ingress.
Det kan man inte med en kommuns bristande kvalitetskontroll, eller dess oförmåga att säkra kvaliteten när vård och omsorg upphandlas.
Inte heller fixar medierna att förklara hur bemanningsproblemen och kompetensbristen hänger ihop med den låga statusen på omsorgsyrket. Den som gör att vi idag har 3000 sökande till gymnasiets omvårdnadsutbildning när det framtida behovet är minst sex gånger så stort. Och det är förstås alltför mycket begärt att medierna ska förklara hur deras egen skildring av äldreomsorgen som arbetsplats påverkar ungdomars vilja att söka sig till yrket.
Ännu svårare är det för nyhetsmediet att förmedla hur äldreomsorgsföretag vars enheter återfinns i toppen i kvalitetsmätningarna förmår att få ekonomin att gå ihop, när kommunala enheter längre ner på listan går med underskott. Bevisligen används inte skattepengarna på effektivaste sätt i dessa kommunala enheter.
Kanske en och annan redaktion så småningom försöker ta de här greppen. Jag vet att ett par av de stora har bildat särskilda grupper för bevakning av vård och omsorg. Skälen borde vara att både öka bevakningen och höja kompetensen hos dem som bevakar. Det är lovvärt.
Men tills dess kan vi bara hoppas att de Caremabevakande redaktionerna i fortsättningen ger sig lite mer tid till eftertanke.
Håkan Tenelius, näringspolitisk chef Vårdföretagarna
Artikeln tidigare publicerad på Newsmill den 22 december