Rätten till daglig verksamhet
– En social investering för delaktighet och utveckling
Daglig verksamhet är en rättighetsbaserad insats som skapar delaktighet, gemenskap och utveckling. Men ojämlikhet mellan kommuner, bristande flexibilitet och felaktiga ekonomiska incitament urholkar syftet. Med en nationell samordning och en syn på daglig verksamhet som en investering i människor och samhälle kan fler nå sin fulla potential – vilket gynnar hela vårt samhälle. Både mänskligt och ekonomiskt.
Daglig verksamhet enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS), är en insats för personer med intellektuell funktionsnedsättning eller autism. Syftet med insatsen är att stärka individens möjligheter att delta i samhället, utvecklas och uppleva meningsfullhet i vardagen. För vuxna mellan 23–64 år är daglig verksamhet den vanligaste LSS-insatsen.
LSS syftar till att säkerställa goda levnadsvillkor och delaktighet i samhället. Flera partier i riksdagen vill göra FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning till svensk lag. Men glappet mellan ambitioner och verklighet är stort och blir allt större, för dem som omfattas av LSS. Daglig verksamhet är ett tydligt exempel på detta.
Det förekommer idag stora skillnader i tillämpningen mellan landets kommuner. Var du bor avgör om du får en insats eller inte. Men var du bor avgör inte bara om du får en insats eller ej, utan också om det finns möjlighet att välja vilken typ av daglig verksamhet man vill delta i.
Många kommuner har valt att enbart tillåta kommunala dagliga verksamheter, med ett begränsat utbud. Även mellan kommuner där det finns privata alternativ råder stora skillnader, vilka som får insatsen och i ersättningsnivå och i huruvida ersättningen justeras upp i takt med kostnadsökningarna på arbetsmarknaden.
Det gäller, kort sagt, att bo i rätt kommun för att få tillgång till daglig verksamhet med god kvalitet och utgångspunkt i den enskilde.
Daglig verksamhet är en social investering, som gynnar både individen och samhället. Rätten till daglig verksamhet fastslås i LSS, men givet den bristande jämlikheten över landet är det uppenbart att rätten behöver stärkas.
1. Rätt att behålla daglig verksamhet vid prövning av arbete eller studier
2. Nationell likvärdighet
3. Indexreglera ersättningen – på riktigt
4. Daglig verksamhet som social investering
5. Rätt att ha kvar daglig verksamhet även efter 67
6. Erbjud även unga daglig verksamhet – men med flexibilitet och arbetsfokus
7. Garanti för självbestämmande inom daglig verksamhet