Vem kan svara på frågan varför färre kvinnor än män har rätt till personlig assistans?
Personlig assistans är en rättighet som ska garantera människor med stora funktionsnedsättningar ett självständigt liv. Mycket av det arbete som Vårdföretagarna gör handlar om branschens förutsättningar för att kunna verka på ett kvalitativt och bra sätt för våra brukare. De ekonomiska förutsättningarna med tio års stora nedskärningar har satt sina spår.
Men ersättningsmodeller i all ära så måste man också kunna bottna i och analysera annat som påverkar själva rätten till assistans. Med den månatliga Assistansbarometern försöker Vårdföretagarna göra just detta. Den ger oss och förhoppningsvis även andra, inte minst landets politiker och andra makthavare, en ökad inblick och kunskap om saker som inte kommer fram i den stora massa av statistik som våra myndigheter framställer.
Vårdföretagarna gör detta då vi saknar de djupare analyserna. Ta den senaste Assistansbarometern som exempel. I den visade Vårdföretagarna att färre kvinnor än män har fått rätt till statlig assistansersättning i Sverige i samtliga 21 län. I vissa län är det anmärkningsvärt mycket lägre. Varför är det så? Vi kan inte hitta några djupare analyser hos exempelvis Försäkringskassan.
Tittar man historiskt så vet vi att det totala antalet brukare av personlig assistans totalt sett minskat kraftigt de senaste tio åren. Samtidigt har alltså andelen kvinnor också minskat. Under den senaste tioårsperioden har andelen kvinnor med statlig assistans minskat i samtliga län. Jämtlands län sticker ut med en minskning på hela 49 procent mellan 2016 och 2025. Samtidigt har nedgången varit minst i Västmanlands län, där motsvarande siffra ligger på 12 procent.
Frågan är vad denna utveckling beror på. En orsak kan givetvis vara att fler män än kvinnor söker assistans. Men beror det på att män har större behov än kvinnor eller finns det andra underliggande skäl som gör att män och kvinnor behandlas olika? Knappt tre av tio som ansöker om assistans får det. Ganska lika för män och kvinnor. Men som sagt var. Många fler män än kvinnor ansöker.
Oavsett orsak är det tydligt att den ojämlika fördelningen av personlig assistans är ett av ett flertal problem inom personlig assistans som rimligen borde uppmärksammas mer.
Personlig assistans är en rättighet som ska ges utifrån individuella behov, inte kön. Även kvinnor har rätt till ett självständigt liv och möjlighet att delta i samhällslivet. Det känns märkligt att behöva påtala detta år 2025.
Vårdföretagarnas Assistansbarometer kan bara peka ut problemen. Men vem kan egentligen svara på frågan varför färre kvinnor än män får rätt till assistans? Och vilken politiker tar på sig ansvaret för att få bort denna orättvisa?