Den personliga assistansen är i grunden en frihetsreform. Den möjliggör för personer med funktionsnedsättning att leva ett aktivt liv och delta i samhället. Det är oerhört viktigt att enbart seriösa utförare tillåts finnas inom personlig assistans.
I Dagens Nyheter (23/4) redogjorde tidningen för de åtgärder som Försäkringskassans generaldirektör Ann-Marie Begler har lanserat. Syftet med åtgärderna är att komma till rätta med fusk inom branschen. Det är bra att detta arbete nu intensifieras.
Vårdföretagarna driver sedan en tid tillbaka ett arbete för att stävja fusk och oetiskt uppträdande i sektorn. Medlemmar i Vårdföretagarna måste leva upp till föreningens hårda medlemskrav. I de fall då medlemskraven inte uppfylls kan företag uteslutas och förlora sitt medlemskap. Läs gärna mer om det här.
Arbetet med att stävja fusket inom personlig assistans borde ha kommit igång för länge sen. Det är känt att kriminella element finns i sektorn och då är det anmärkningsvärt hur lång tid det har tagit att sjösätta detta projekt.
Det är dock olyckligt att Ann-Marie Begler inte nämner att vinstnivåerna i hela sektorn för personlig assistans är mycket låga, det är alltså inte en bransch som kännetecknas av höga vinster som man får bilden av utifrån Dagens Nyheters reportage.
Det förekommer tyvärr fusk och oegentligheter idag och det vore mycket bra om försäkringskassan, IVO och polisen kan vara ännu mer effektiva på de områdena. Men att dra alla assistansbolagen över en kam gör mer skada än nytta.
Personlig assistans är en bransch som kännetecknas av låga marginaler och vinster. Ett utdrag från Upplysningscentralen visar att drygt 3 av 10 privata assistansföretag inte når upp till positivt resultat. De övriga 7 av 10 ligger på en genomsnittlig vinstmarginal på 4 procent. De företag som gör stora vinster i branschen är därmed tämligen lätträknade.
Generaldirektören har helt rätt, det ”ska inte gå att göra stora vinster på den (personliga assistansen) om man arbetar seriöst”. Det visar siffrorna från Upplysningscentralen mycket riktigt. Ersättningarna är helt enkelt för låga för att det ska gå att göra ”stora vinster”. Problemet är att i dagsläget är ersättningarna så låga att hela branschen är hotad.
Det är bra att komma ihåg att alla medlemsföretag i Vårdföretagarna har kollektivavtal och därför är det svårt att se hur man ska kunna pressa ner lönerna på ett oegentligt sätt. Våra medlemsföretag vill vara seriösa och attraktiva arbetsgivare. Vi står nu inför en avtalsrörelsen där löner och andra villkor för branschens medarbetare ska förhandlas fram för de kommande åren.
Oron är stor bland Vårdföretagarnas medlemmar eftersom statens uppräkning av assistansersättningen inte bedöms täcka kostnadshöjningar det närmsta året. Löneutvecklingen på övriga arbetsmarknaden tillsammans med kostnadsökningar som bl.a. borttagandet av den sk. ”ungdomsrabatten” täcks inte in i uppräkningen av assistansersättningen – ekvationen går inte ihop.
Jag hoppas Ann-Marie Begler och försäkringskassan nu sjösätter ett arbete som bygger på fakta om vinsterna i assistansbolagen och inte lutar sig på myter om att t ex riskkapitalägda bolag skulle vara sämre vårdgivare. Vi behöver hårdare tag mot de som bedriver en dålig assistans och en debatt som grundar sig mer på fakta. Det kommer alla gynnas av.