Socialdemokraternas nya förslag för att reglera välfärdsföretagen riskerar att minska den valfrihet och mångfald partiet vill värna. Genom att begränsa sig till vård- och omsorgsutförare som inte är vinstdrivande kan många kommuner bli helt utan alternativ för medborgarna att välja mellan.
I slutet på förra veckan kom, efter en period av osäkerhet, äntligen ett besked om Socialdemokraternas syn på företag inom välfärden. Det var ett besked som många hade väntat på. Vi talar om en bransch med omkring 10 000 företag, med sammanlagt över 100 000 anställda som arbetar inom vård och omsorg.
Det svar jag framför allt hoppats på var beskedet att (S) står kvar vid sitt kongressbeslut och bejakar valfrihet och mångfald i välfärdssektorn. Och visst, eftersom många socialdemokratiska kommun- och landstingspolitiker verkligen ställer upp för valfriheten är det kanske inget problem att lägga avgörandet i just deras händer.
Men vad händer i kommuner där synen på mångfald och valfrihet är annorlunda? I praktiken kan det innebära stopp för valfriheten för många medborgare. De kommuner och landsting som inför de föreslagna klausulerna om att endast upphandla eller tillåta icke vinstdrivande alternativ kommer snart att finna att den ideella sektorn är väldigt begränsad.
Det är ingen tillfällighet att nästan alla nystartade vård- och omsorgsföretag är vanliga företag. Det finns inga hinder för att starta kooperativ, stiftelser eller ideella organisationer för att bedriva vård. Men trots att dessa nya entreprenörer drivs av sina idéer och inte någon hunger efter snabba vinster är aktiebolaget oftast den bästa formen, både för att ordna finansiering och skapa ekonomisk trygghet och långsiktighet.
Förhoppningen att det ska uppstå en mängd nya aktörer genom att man riggar upphandlingar så att ideella aktörer gynnas är tyvärr orealistisk. Resultatet blir att många kommuner kommer att stå helt utan anbud. Många eldsjälar avstår helt från att förverkliga sina idéer till hur till hur vården och omsorgen kan utvecklas.
Jag tror inte att detta är Socialdemokraternas mening – att kväva de små, idéburna företagen. Men det riskerar att bli konsekvensen av det nya förslaget.
I den senaste konjunkturbarometern för vårdbranscherna framgår att den politiska osäkerheten är det största hindret för företagens expansion. Företagen behöver mer långsiktiga villkor. Det socialdemokratiska förslaget ökar tyvärr den politiska osäkerheten. Om en ny majoritet i den kommun där ett företag är verksamt plötsligt kan dra undan mattan för verksamheten kommer många att bedöma risken som alltför stor för att våga satsa. Och det är de mindre företagen som drabbas, som är knutna till en viss ort och inte lika enkelt kan flytta till en annan del av landet.
Inte heller den konsekvensen tror jag att Socialdemokraterna har räknat med.
Det finns delar i utspelet som är okontroversiella, i vart fall för företagen. De seriösa vårdföretagen har redan kollektivavtal – det är en konsekvens av att vara medlem i Vårdföretagarna. De flesta av våra medlemmar har också avtalat om meddelarskydd för sina anställda. Men våra medlemmar vill hellre ha en lagstiftning som likställer meddelarskyddet i offentlig och privat drift. Det blir både tydligare för de anställda, mer rättssäkert och konkurrensneutralt.
Däremot är vi kritiska till att kommunerna ska kunna föra in sociala klausuler, som ska tvinga företagen att anställa en viss andel personer med funktionsnedsättning, långtidsarbetslösa och lärlingar. Självklart måste problemet med arbetslösheten lösas. Men det kan inte vara äldreomsorgens primära uppgift. Denna typ av detaljreglering innebär inte bara en begränsning av företagens rätt att själva styra över sin verksamhet, utan kan också leda till orättvis konkurrens gentemot kommunen.
Tankegångarna går också rakt på tvärs med alla ambitioner att höja kvaliteten i omsorgen. Många av de problem som diskuterats på senare tid – och som förekommer både i privat drivna och i kommunala verksamheter – kan kopplas till bristande kompetens och professionalism. Därför behöver vi stärka vård- och omsorgsyrket, inte försvaga det genom att sända ut signalen att det är något som kan utföras av vem som helst.
Carin Jämtin talade vid pressträffen i fredags om att upphandlingar ska främja kvalitet. Hon sade också att stiftelser, kooperativ och ideella föreningar ska kunna konkurrera på samma villkor som aktiebolag. Konkurrensneutralitet är något Vårdföretagarna skriver under på, med tillägget att samma regler också ska gälla kommunernas egen verksamhet. Vi har länge efterfrågat upphandlingsprocesser som fokuserar på kvalitet i stället för lägsta pris. Vi vill ha en nationell och oberoende kvalitetsgranskning, så att både politiker, tjänstemän, skattebetalare och framför allt de som ska använda tjänsterna ska kunna granska och jämföra både oss och kommunernas verksamheter.
Men inte heller här tror jag att det socialdemokratiska förslaget kan få den avsedda effekten. Genom att rikta in sig på driftsform i stället för resultat skjuter man bredvid också kvalitetsmålet.
Håkan Tenelius, näringspolitisk expert Vårdföretagarna
Artikeln tidigare publicerad i Dagens Samhälle den 21 februari