Allt fler barn i Sverige mår dåligt. Psykisk ohälsa har ökat tydligt bland barn och unga under det senaste decenniet. Särskilt oro, ångest och depressiva symtom drabbar allt fler. Samtidigt ökar rekryteringen av barn och unga till kriminella nätverk. Allt fler barn och unga misstänks för grova våldsbrott. 

Dessa utvecklingstendenser visar tydligt att samhället borde ha tagit ett kliv framåt under det senaste decenniet. Samhällsutvecklingen torde innebära ett ökat behov av sociala insatser riktade mot barn och unga. Men under perioden 2018–2023 har antalet insatser förblivit konstant, runt drygt 100 000 insatser per år. Det är dock inte hela bilden.

Viktningen av insatserna har förändrats under perioden. Andelen heldygnsinsatser har minskat samtidigt som de öppna insatserna ökar. Det skulle kunna vara positivt – om fler unga får insatser tidigt behöver insatserna inte bli lika ingripande. 

Vårdföretagarnas medlemsföretag ger dock en annan bild: De barn och unga som idag får en heldygnsinsats har betydligt större behov och mer komplexa utmaningar än motsvarande grupp för tio år sedan. Motsvarande satsningar på öppna insatser uteblir. Socialstyrelsens statistik stödjer den bilden: Andelen tvingande placeringar har ökat från 24 procent till 44 procent under perioden 2018–2023. Det är liknande utveckling för både flickor och pojkar. Den här utvecklingen är en indikation på att åtgärderna kommer i ett senare skede än tidigare. 

För tydlighets skull bör i sammanhanget påpekas att minskningen av heldygnsinsatser inte förklaras med den minskande andelen ensamkommande. Även med hänsyn till minskningen av insatser till ensamkommande tycks det ha skett en kraftig minskning av heldygnsinsatserna till barn och unga. Statistiken kan innehålla oklarheter, men en sak är åtminstone tydlig: Samhället har inte klivit fram i takt med att fler barn och unga rekryteras till kriminella gäng. Inte heller har samhället klivit fram när allt fler unga mår dåligt. 

Vårdföretagarnas medlemmar har ett tydligt budskap till politiken: Barn och unga i Sverige får idag ofta alltför korta placeringar, alltför sent. Fler behöver få hjälp tidigare. Det ser vi varje dag, i HVB, familjehem och jourhem runtom i Sverige. 

Samtidigt som heldygnsinsatserna har minskat i antal har kostnaderna per insats ökat kraftigt. Den genomsnittliga kostnaden för insatserna HVB, Stödhem och SiS ökade från cirka 300 000 kronor år 2018 till cirka 900 000 kronor år 2023, en ökning med 200 procent. Motsvarande ökning per familjehemsplacering var 80 procent. Även med hänsyn tagen till kostnadsökningar i samhället har resurserna per insats ökat kraftigt. Det finns ett antal möjliga förklaringar till detta. Vårdtyngden hos placerade barn och unga uppges ha ökat och det har varit betydligt färre ensamkommande med enklare behov, vilket sammantaget har höjt snittkostnaden.

Stora skillnader mellan kommunerna

Det finns stora skillnader mellan landets kommuner i hur mycket resurser man lägger på sociala insatser till barn och unga. Under 2024 lade tre procent av kommunerna, motsvarande nio stycken, mindre än 5 000 kronor per barn och ungdom 0–20 år. Samtidigt lade elva procent av kommunerna, motsvarande 32 stycken, mer än 20 000 kronor per barn och unga. De kommuner som lägger mest resurser lägger alltså över fyra gånger mer per barn och ungdom än de kommuner som lägger minst. Snittet bland kommuner låg på 13 800 kronor. 

Socioekonomi endast delförklaring

Kommunernas socioekonomiska profil kan vara en viktig förklaring till vissa skillnader mellan kommuner, dvs att svagare socioekonomisk profil ger högre kostnader för sociala insatser för barn och unga. Med utgångspunkt från det kommunala utjämningssystemet som en proxy för kommuners socioekonomiska profil (ju mer kommunen får från det kommunala utjämningssystemet per invånare desto svagare socioekonomisk profil och tvärtom) kan man se ett samband mellan hur mycket en kommun får från det kommunala utjämningssystemet och hur mycket kommunen lägger på sociala insatser till barn och unga. Sambandet är dock relativt svagt. De stora skillnaderna mellan kommunerna verkar ha andra förklaringar. Det skulle kunna handla om olika bedömningar av behov eller ekonomiska överväganden, vilket bör undersökas närmre för att säkerställa att barn och unga får samma stöd oberoende av var de bor. 

Samhällsutvecklingen talar för att behoven har ökat och att dessa behöver tillgodoses i större utsträckning. 

För att barn och unga ska få de insatser de behöver och har rätt till i tid och under tillräckligt lång tid samt för att våra skattemedel ska användas effektivt, lämnar Vårdföretagarna följande förslag.

– Ge IVO ett mycket tydligare uppdrag att öka likvärdigheten och följsamheten till lagstiftning som rör sociala insatser för barn och unga

– Fler systematiska bedömningsinstrument måste kvalitetssäkras av forskarsamhället och användas av kommunerna

– Inför tydliga vårdnivåer och vårdkategorier