Jämlik vård kräver mer än samma ambition överallt
Vi pratar ofta om jämlik vård som om det vore en självklarhet. Men för patienter märks jämlikheten först när vården faktiskt går att få.
Det spelar ingen roll hur stark principen om vård efter behov är om den som söker hjälp möter helt olika verkligheter beroende på var i landet personen bor. På en ort kan det finnas god tillgång till läkare, psykolog och fysioterapeut på vårdcentralen. På en annan kan samma patient få vänta länge, hänvisas vidare eller gång på gång möta nya behandlare.
Det är där ojämlikheten blir konkret.
Primärvården är sjukvårdens nav. Den ska finnas nära människor, fånga upp sjukdomar tidigare, behandla vanliga och kroniska tillstånd och hjälpa patienten vidare när mer specialiserad vård behövs. När primärvården fungerar väl skapar den både trygghet för patienten och bättre användning av vårdens samlade resurser.
Skillnader i bemanning, kompetensförsörjning, tillgänglighet och kontinuitet gör att patienter inte alltid får samma chans till tidig bedömning och behandling. Det drabbar särskilt dem som behöver vården mest: äldre med flera sjukdomar, personer med kroniska diagnoser och människor som behöver återkommande kontakt med vården.
Jämlik vård betyder inte att varje vårdcentral ska vara en kopia av nästa. Tvärtom behöver vården kunna organiseras olika beroende på lokala behov. Men patienten ska kunna förvänta sig samma höga ambition när det gäller kvalitet, tillgänglighet och kontinuitet, oavsett bostadsort.
Därför behöver vi flytta fokus från vem som driver verksamheten eller exakt hur vården är organiserad till vad patienten faktiskt får. Kan du få en medicinsk bedömning när du behöver den? Får du träffa rätt kompetens? Finns det kontinuitet för den som behöver återkommande vård? Och får verksamheterna rätt och rimliga förutsättningar att möta behoven?
Patienten ska inte behöva känna till regiongränser, ersättningsmodeller eller organisatoriska skillnader för att få rätt vård. Det är vårdens ansvar att få systemet att fungera för patienten.
Jämlik vård uppstår inte genom att vi säger att vården ska vara lika. Den uppstår när människor faktiskt får vård efter behov, med god kvalitet och i rimlig tid var de än bor.