Regeringens förslag för en sund omsorgsmarknad – en framgång för alla seriösa aktörer
Idag presenterade regeringen en utredning om en sund omsorgsmarknad. Det handlar i hög grad om att fortsätta bygga ut vapenarsenalen mot välfärdskriminella – och att ge seriösa aktörer förbättrade förutsättningar.
Utredningen ska bland annat ta ställning till:
- om kraven för tillstånd ska höjas, och om tillstånd ska kunna återkallas i fler situationer,
- vilken information Inspektionen för vård och omsorg (IVO) behöver för en effektivare tillsyn och tillståndsprövning, bland annat från misstankeregistret,
- vilka uppgifter kommuner behöver för effektivare kontroll av verksamheter,
- behovet av straffskärpningar för den som bedriver verksamhet enligt socialtjänstlagen respektive LSS utan tillstånd.
Det är bra att regeringen vänder varje sten för att röka ut välfärdskriminella. För Vårdföretagarnas medlemmar är det en överlevnadsfråga. Det handlar, som äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje också påpekade, både om att värna omsorgens resurser och att branschen inte ska svärtas ned.
Det var också välkommet att samtliga tre politiker på presskonferensen tydligt stod upp för de som är i branschen för att göra skillnad för omsorgstagare varje dag – vilket är den absoluta lejonparten av de privata aktörerna.
När SVT:s reporter försökte göra välfärdskriminalitet till en fråga om driftsform markerades tydligt att regeringen inte har för avsikt att slänga ut barnet med badvattnet. Tvärtom betonades omsorgstagares fortsatta behov av självbestämmande och valfrihet – och att fristående aktörer behövs för att möta framtidens omsorgsbehov.
Även om huvuddelen av presskonferensen ägnades åt välfärdskriminalitet framkom också att regeringen ska se över tillståndsplikten. Regeringen vill minska de byråkratiska kostnaderna kopplat till regelverket och göra tillståndsprövningen tydligare och mer förutsägbar.
Och inte minst – hur granskningen av fristående och offentliga aktörer kan bli mer likvärdig. Det är frågor som Vårdföretagarna drivit under mycket lång tid.
Den ojämna spelplanen mellan offentliga och privata alternativ leder till bisarra utfall – som att chefer som inte godkänns hos privata aktörer i stället tar anställning inom offentlig omsorg. Eller att äldreboenden som underkänns när privata aktörer anlitats för driften kan fortsätta drivas av kommunen.
Syftet med tillstånd och tillsyn borde vara att värna omsorgstagarna. I så fall bör man inte göra skillnad på driftsform. Det är välkommet att vi äntligen tar ett steg i riktningen mot en mer likvärdig granskning.
