Debattartikel i SvD: ”Lommamodellen blev dyr och dålig”

I högt tonläge meddelade Lommas borgerliga kommun­ledning för fem år sedan att man skulle återkommunalisera all äldreomsorg. Kommun­styrelsens ordförande Robert Wenglén (M) hyllades från vänsterhåll. ”Lomma­modellen” lyftes som ett föredöme. ”Mer pang för pengarna” utlovade Wenglén.

Nu är det hög tid för utvärdering. Hur har det egentligen gått för Lomma­modellen? Blev det en framgångs­saga? Från de då lyriska vänster­debattörerna är det numera tyst. Från den moderate kommun­styrelse­ordföranden likaså.

Sanningen är att Lomma­modellen inte har levererat. Tvärtom. I lokalmedia har rapporterats om missnöje bland omsorgstagarna och stor personal­omsättning. Bara 67 procent av de äldre i Lomma är nöjda med sin hemtjänst, jämfört med 86 procent i landet, enligt Social­styrelsens undersökningar. I SPF:s Hemtjänstindex landar Lomma på en botten­placering: plats 282 av 290 kommuner när det gäller kvalitet i utförandet.

Kostnaderna har också skjutit i höjden, enligt vår analys av SCB:s statistik. Inom hemtjänsten har kostnaden per omsorgs­tagare ökat med nästan 80 procent – från 250 000 kronor år 2018 till 440 000 kronor år 2023. Det är långt över rikssnittet på 313 000 kronor. Lommas skatte­betalare har alltså fått betydligt mindre omsorg för varje skattekrona.

På äldreboendena ser det inte mycket bättre ut. Här har kostnaderna ökat med 50 procent – från 862 000 till 1 278 000 kronor per omsorgs­tagare. Det är 200 000 kronor mer än riksgenomsnittet. Bara 54 procent av de boende är nöjda med omsorgen, jämfört med 79 procent i landet.