De flesta äldre i Sverige är nöjda med sin äldreomsorg. Men bakom de positiva siffrorna döljer sig stora skillnader mellan kommunerna.

I vissa kommuner är över nio av tio äldre nöjda med sin omsorg. I andra är det betydligt färre.

En ny rapport från Vårdföretagarna visar att kvaliteten i äldreomsorgen varierar kraftigt beroende på var i landet man bor – och att många äldre skulle kunna få en bättre omsorg om fler kommuner lyckades lika bra som de främsta.

Socialstyrelsens nationella brukarundersökning visar att 85 procent av personer med hemtjänst och 79 procent av dem som bor på särskilt boende är nöjda med sin omsorg.

Men när resultaten bryts ned kommun för kommun blir bilden en helt annan.

I hemtjänsten finns kommuner där färre än tre av fyra äldre är nöjda. Samtidigt finns det många kommuner där över 90 procent uppger att de är nöjda.

Liknande skillnader finns inom äldreboenden.

Enligt rapporten är skillnaderna så stora att de inte kan avfärdas som tillfälligheter.

Det finns ingen enkel förklaring.

Kommunerna har samma lagstiftning att följa och samma grundläggande ansvar för äldreomsorgen. Ändå ser resultaten väldigt olika ut.

Rapporten pekar på att kommuner med svagare resultat behöver analysera vad de mest framgångsrika kommunerna gör annorlunda.

Om fler kommuner lyckades nå samma nivå som de bästa skulle betydligt fler äldre kunna få en bättre vardag.

– Äldre ska kunna känna sig trygga med att få en omsorg av hög kvalitet, oavsett var de bor. När skillnaderna mellan kommunerna är så stora finns det all anledning att lära av dem som lyckas bäst, säger Gunnar Caperius, förbundsdirektör på Vårdföretagarna.

För den som behöver hjälp varje dag handlar siffrorna om något betydligt större än procentsatser.

Det handlar om att bli bemött med respekt.

Att känna sig trygg.

Att få hjälp i tid.

Att kunna påverka sin vardag.

Enligt Vårdföretagarna visar resultaten att kvalitet faktiskt går att uppnå – men att den inte är jämnt fördelad över landet.

Rapporten efterlyser ett större fokus på att sprida arbetssätt från kommuner som lyckas skapa hög kvalitet och nöjda brukare.

Istället för att acceptera stora skillnader borde målet vara att fler äldre får tillgång till den omsorg som redan finns i landets bäst presterande kommuner.

– När vissa kommuner år efter år lyckas betydligt bättre än andra visar det att förbättring är möjlig. Frågan är inte om det går – utan hur fler kommuner kan ta efter de arbetssätt som fungerar, säger Anna Bergendal, näringspolitisk expert på Vårdföretagarna.

Källa: https://www.vardforetagarna.se/2025/12/den-ojamlika-aldreomsorgen/

Privata vårdcentraler anklagas ofta för att etablera sig där invånarna är friskare och vårdbehoven mindre. Men en ny analys från Vårdföretagarna visar en helt annan bild. Faktum är att nio av de tio vårdcentraler i Region Stockholm som har de största socioekonomiska utmaningarna drivs i privat regi.

Debatten om privat och offentlig vård har pågått i många år.

Ett av de vanligaste argumenten mot privata vårdcentraler är att de etablerar sig där invånarna är friskare, har högre inkomster och behöver mindre vård.

Men stämmer det verkligen?

En ny rapport från Vårdföretagarna, baserad på Region Stockholms egna data, visar att svaret är nej. Tvärtom finns flera av de vårdcentraler som har patienter med störst vårdbehov bland de privat drivna verksamheterna.

Region Stockholm mäter varje vårdcentrals patientunderlag genom bland annat det så kallade CNI-indexet, som visar hur stora socioekonomiska utmaningar de listade patienterna har.

Ju högre CNI-värde, desto större förväntat vårdbehov.

Rapporten visar att nio av de tio vårdcentralerna med de svagaste socioekonomiska profilerna drivs av privata vårdgivare.

Samtidigt är skillnaderna mellan privat och offentlig regi som helhet mycket små. Medianvärdena för både socioekonomi och sjuklighet är i stort sett desamma.

En viktig förklaring är hur vårdvalet fungerar.

Vårdcentralerna får inte samma ersättning för varje patient.

Istället justeras ersättningen efter patienternas ålder, sjuklighet och socioekonomiska förutsättningar.

En vårdcentral med många äldre, multisjuka eller patienter med större socioekonomiska utmaningar får därför högre ersättning.

Det innebär att det inte finns något ekonomiskt incitament att välja patienter med lägre vårdbehov, konstaterar rapporten.

– Debatten om svensk primärvård måste bygga på fakta. När Region Stockholms egna siffror visar att privatdrivna vårdcentraler finns bland dem som tar störst ansvar för patienter med stora vårdbehov behöver vi också våga ompröva gamla föreställningar, säger Gunnar Caperius, förbundsdirektör på Vårdföretagarna.

Rapporten visar också att både privata och regiondrivna vårdcentraler har stor variation i vilka patienter de tar emot.

Det finns vårdcentraler med höga och låga vårdbehov inom båda regiformerna.

Det avgörande är alltså inte vem som driver vårdcentralen – utan vilka människor som är listade där.

Enligt rapporten finns det därför inget stöd för påståendet att privata vårdcentraler systematiskt väljer bort patienter med större vårdbehov.

Frågan om privata vårdgivare kommer sannolikt att fortsätta vara en viktig del av den politiska debatten.

Därför menar Vårdföretagarna att diskussionen behöver utgå från hur systemen faktiskt fungerar – inte från antaganden.

– Region Stockholms ersättningssystem är utformat för att vårdcentraler med större vårdbehov också ska få mer resurser. Våra resultat visar att privatdrivna vårdcentraler inte bara verkar i områden med stora behov – de är dessutom kraftigt överrepresenterade bland de vårdcentraler som har de svagaste socioekonomiska profilerna, säger Björn Arnek, branschekonom på Vårdföretagarna.

Källa: https://www.vardforetagarna.se/2024/01/nio-av-tio-vardcentraler-med-de-svagaste-socioeekonomiska-profilerna-ar-privatdrivna-en-jamforelse-i-region-stockholm/

Två personer med samma funktionsnedsättning kan få helt olika möjligheter att leva ett självständigt liv. Skillnaden handlar inte om behov – utan om vilken kommun de bor i. Det visar en ny rapport från Vårdföretagarna.

Att flytta hemifrån är en självklar del av vuxenlivet för de flesta.

Men för personer med intellektuell funktionsnedsättning eller autism ser verkligheten ofta annorlunda ut.

Många väntar länge på en bostad enligt LSS. Andra får aldrig den hjälp de har rätt till. Och möjligheten att få ett eget hem skiljer sig kraftigt mellan Sveriges kommuner.

En ny rapport från Vårdföretagarna visar att tillgången till LSS-boenden varierar så mycket att rätten till ett självständigt liv i praktiken blivit ett kommunalt lotteri.

LSS är en rättighetslag. Den ska ge personer med omfattande funktionsnedsättning möjlighet att leva som andra.

Men rapporten visar att verkligheten ser olika ut beroende på var i landet man bor.

I 44 kommuner har färre än två personer per tusen invånare en LSS-bostad. Samtidigt finns 38 kommuner där mer än dubbelt så många får samma insats.

Enligt Vårdföretagarna är skillnaderna så stora att de knappast kan förklaras av att människor har olika behov.

Problemet handlar inte bara om hur olika kommunerna bedömer behov.

Det råder också stor brist på LSS-bostäder.

Nästan hälften av landets kommuner uppger att de redan idag saknar tillräckligt många boenden. Samtidigt säger sex av tio kommuner att de inte vet om de kommer att kunna möta behovet de kommande fem åren.

Under 2025 anmäldes dessutom 575 fall där personer fått beslut om LSS-boende – men ändå inte kunnat flytta in eftersom det saknades plats.

– Möjligheten att få ett LSS-boende har blivit ett postkodlotteri. När var du bor avgör om du får rätt hjälp i tid behöver vi våga ifrågasätta om systemet fungerar som det var tänkt, säger Gunnar Caperius, förbundsdirektör på Vårdföretagarna.

Rapporten kommer samtidigt som Riksrevisionen har granskat hur LSS fungerar.

Deras slutsats är tydlig.

Kommunerna bedömer behov olika och lagen tillämpas inte likvärdigt över landet – trots att syftet med LSS är att ge människor samma rättigheter oavsett bostadsort.

Det innebär att två personer med liknande behov kan få helt olika möjligheter att flytta hemifrån och leva ett självständigt liv.

För att minska skillnaderna mellan kommunerna presenterar Vårdföretagarna flera förslag:

– Vi ser inte ett Sverige där behoven skiljer sig dramatiskt mellan kommunerna. Det vi ser är ett Sverige där tillgången till LSS-boenden varierar betydligt mer än behoven rimligen gör. Det borde vara en väckarklocka för beslutsfattare, säger Johan Lahne, näringspolitisk expert på Vårdföretagarna.