Regeringen har lyssnat – men mer krävs!
I vårändringsbudgeten ger regeringen Försäkringskassan i uppdrag att ta fram ett ekonomiskt underlag för assistansersättningen inför höstens budgetarbete. Det är ett besked som förtjänar att tas på allvar – och välkomnas.
Under många år var detta en självklar del av processen. Försäkringskassan gjorde samlade bedömningar av kostnadsutvecklingen, vilket gav politiken ett stabilt beslutsunderlag. Men sedan 2016 får Försäkringskassan inte längre föreslå hur assistansersättningen bör utvecklas – frågan har i praktiken gjorts till en renodlad politisk budgetfråga. Resultatet har varit tydligt: en mångårig underfinansiering av assistansen och en bristande koppling mellan faktiska kostnadsökningar och uppräkning av ersättningen.
Vårdföretagarna har under lång tid, tillsammans med SKR, brukarrörelsen och andra aktörer, lyft behovet av att ge assistansen långsiktigt hållbara villkor. Att återinföra ett ”neutralt” kostnadsunderlag från ansvarig myndighet är ett sätt att lösa det på. Att regeringen nu agerar visar att man har lyssnat. Det är ett viktigt steg i rätt riktning.
Personlig assistans har en tydlig kostnadsstruktur. Löner står numera för över 90 procent av kostnaderna. Det innebär att löneutvecklingen måste väga mycket tungt – omkring 90 procent av underlaget.
Samtidigt påverkas verksamheten av andra faktorer: ökade kostnader för IT, lokaler och administration, samt nya krav och regeländringar. Ett aktuellt exempel är de nya mertidsreglerna som kommer att innebära ökade kostnader för assistansutförare. Även sådana förändringar måste få genomslag.
Om dessa delar inte inkluderas riskerar underlaget att ge en ofullständig bild – och leda till felaktiga beslut.
Regeringens beslut kan bidra till att bromsa den fortsatta nedmonteringen av personlig assistans. Men läget är fortsatt akut.
Såväl Vårdföretagarnas medlemsföretag och Sveriges Kommuner och Regioner som övriga seriösa utförare vittnar om en verklighet där marginalerna i många fall är så små att det inte längre är möjligt att ta ansvar för alla uppdrag. Exempelvis kan det, när en brukare har stora behov av utförd assistans på kvällar och helger, bli omöjligt att få verksamheten att gå runt. Därmed begränsas i praktiken vissa brukares möjlighet att välja en annan anordnare än kommunen eftersom kommunerna kan ta medel från andra områden eller höja skatten för att betala underskotten för personlig assistans. Vi vet att kommunerna i genomsnitt går back med över 30 procent per utförd timme jämfört med vad man får i statlig assistansersättning.
Samtidigt har också rekryteringen av nya assistenter blivit allt svårare, särskilt på vissa orter. När ersättningen inte räcker till konkurrenskraftiga ingångslöner blir det svårt att bemanna verksamheten.
Att återinföra ett ekonomiskt underlag är därför ett viktigt steg. Men sedan blir det avgörande att politikerna faktiskt lyssnar på Försäkringskassans bedömning. Regeringen har tagit ett viktigt steg i rätt riktning. Nu finns det möjlighet att långsiktigt rädda den personliga assistansen.
