Vi behöver fler familjehem – men förtjänar vi dem?

Under de senaste åren har nätverkshem, placering hos närstående, allt oftare lyfts fram som en del av svaret. Det borde vara en självklarhet. När ett barn inte kan bo kvar hemma bör socialtjänsten i första hand överväga om barnet kan tas emot av en anhörig eller annan närstående. Det är inte bara rimligt – det är lagstiftarens tydliga intention.

Men då måste systemet fungera.

JO:s nyligen publicerade beslut om Farsta stadsdelsnämnd är djupt bekymmersamt. Ett barn var ”tillfälligt” placerat hos sin syster i över två år innan beslut om stadigvarande familjehemsplacering fattades. Under denna tid dröjde en fullständig familjehemsutredning – trots att det ganska snart måste ha stått klart att placeringen inte var kortvarig. JO riktar allvarlig kritik.

Det är svårt att läsa beslutet utan att ställa sig frågan: Vad signalerar detta till andra som överväger att öppna sitt hem?

Att som anhörig ta emot ett barn är ett livsomvälvande åtagande. Det kräver engagemang, stabilitet och ofta stora uppoffringar. Då måste samhället agera skyndsamt, rättssäkert och ge rimliga förutsättningar. I det aktuella fallet fick systern under lång tid ingen arvodering, endast omkostnadsersättning. Samtidigt dröjde beslut och utredning. – Det är, för att uttrycka det rakt, hårresande.

Vi talar ofta om bristen på familjehem som ett strukturellt problem. Men ibland behöver vi också våga se oss själva i spegeln. Om människor möts av långsam handläggning, otydliga besked och bristande ekonomiska villkor – varför skulle fler då vilja kliva fram?

Sverige har brist på familjehem. Men om systemet inte förmår ge trygghet och rimliga förutsättningar till dem som faktiskt tar ansvar – är det då en brist vi själva bidrar till att skapa?

Nätverkshem är ingen universallösning. Det finns situationer där placering hos närstående är direkt olämplig, exempelvis vid hedersproblematik eller andra komplexa familjeförhållanden. Barnets bästa måste alltid vara avgörande.

Men där det är lämpligt borde det vara en självklar prioritering och hanteras professionellt.

Alla kommuner bör ha tydliga rutiner för att omedelbart pröva möjligheten till placering hos närstående. Och när en tillfällig placering visar sig bli långvarig ska fullständig familjehemsutredning genomföras skyndsamt. Det handlar om rättssäkerhet. Om barnets behov av stabilitet. Och om respekt för de människor som tar ett enormt ansvar.

Vill vi ha fler familjehem måste vi också förtjäna dem.