Debattartikel i Altinget: Regeringen prioriterar lägre skatt på släpkärror framför rimlig assistans
Kampen mot välfärdskriminalitet hotas när ersättningen för personlig assistans inte följer löneutvecklingen. Seriösa aktörer får krympande marginaler, medan oseriösa ges utrymme. Det skriver Anders Broberg, vd Särnmark Assistans och ordförande för Bransch personlig assistans inom Vårdföretagarna.
Regeringen har gjort kampen mot välfärdskriminalitet till en central politisk uppgift. Det är välkommet.
Enligt Brottsförebyggande rådet uppskattas felaktiga utbetalningar och välfärdsbrott uppgå till mellan 11 och 27 miljarder kronor per år. Ekobrottsmyndigheten har samtidigt pekat ut välfärdssystemen som ett område där organiserad brottslighet utnyttjar ersättningsmodeller.
Men kampen mot kriminalitet avgörs inte bara genom fler kontroller. Den avgörs i hur systemen är konstruerade och vilka ekonomiska drivkrafter de skapar.
Ersättningsnivåer halkar efter
Personlig assistans bygger på fri etablering och en statligt fastställd ersättning per timme. Det är en rimlig modell. Fri etablering ger valfrihet och mångfald. En fast ersättning ger förutsägbarhet.
Problemet är att ersättningen under lång tid inte har följt kostnadsutvecklingen.
För 2026 höjs assistansschablonen med 1,5 procent. Samtidigt ligger årets kollektivavtalade löneökningar omkring 3 procent. Löneökningar är inte problemet. Personliga assistenter ska ha rimliga och avtalsenliga villkor. Problemet är att staten sätter priset men inte låter det följa den största kostnadsposten.
I assistansverksamhet utgör personalkostnader ofta över 90 procent av de totala kostnaderna. Även en procentenhets skillnad får därför betydande effekt. Eftersom ersättningen är fast kan utföraren inte justera priset när löner och avgifter stiger.