Debattartikel i VLT: Rätten till en LSS-bostad i Västerås måste säkras

Tänk dig att aldrig få flytta hemifrån. Att aldrig få en bostad som du kan kalla ditt eget hem. Att inte få leva ditt liv på dina villkor. Att inte få uppleva den frigörelse som kommer med att få bestämma över sin vardag och hitta nya gemenskaper.

Det här är verkligheten för många personer med intellektuell funktionsnedsättning eller autism. Bristen på LSS-bostäder är utbredd och boendeort har visat sig vara avgörande för att rättigheterna enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) ska gälla i praktiken. Den senaste bostadsrapporten från Boverket visar att nästan hälften av landets kommuner har brist på LSS-bostäder. Västerås är en av dessa och bristen bedöms bestå på fem års sikt. Men det är bara en del av problembilden.

För vad Boverket inte visar är att det i praktiken är ditt postnummer som avgör om du får flytta hemifrån, om du får stöd, eller om du tvingas bo kvar hos mamma och pappa – år efter år. Enligt Socialstyrelsen varierar andelen avslagna ansökningar om LSS-bostad kraftigt mellan kommuner. Det är allvarligt. En nationell rättighetslagstiftning ska ju borga för jämlikhet var i landet man än bor.

I Västerås tycks det vara osedvanligt svårt att få en LSS-bostad. Vårdföretagarna har analyserat kommunen och konstaterar att betydligt färre än rikssnittet har en LSS-bostad. Om Västerås följde rikssnittet skulle ytterligare 80 personer ha rätt till LSS-bostad.

Det här väcker frågor som kräver svar från Västerås styrande politiker. Vad beror skillnaderna gentemot rikssnittet på? Varför har så få personer i kommunen en LSS-bostad? Vad är planen för att tillgodose behoven nu och på sikt?