Kommunala SiS-hem – snart en verklighet?
I helgen kom ett utspel från regeringen att låta regioner och kommuner driva SiS-hem.
Vårdföretagarna följer frågan noga och återkommer med en längre analys när detaljerna kring förslaget är kända. Regeringen ser nu över alla möjligheter för att avhjälpa den akuta platsbristen på SiS. Kommunala SiS-hem kan vara en åtgärd, samtidigt som hela vårdkedjan behöver stärkas för att möta behoven ännu bättre.
De flesta som är på SiS tvångsvårdas enligt LVU. Av knappt 700 vårdplatser har historiskt endast ett 50-tal av dessa utgjorts av s.k. LSU-platser, de som är dömda till vård för brott som mord, dråp eller upprepade våldtäkter. Övriga barn och unga är allt annat än en homogen grupp. Det kan handla om alltifrån de som är misstänkta för grova brott, till unga flickor med svårt självskadebeteende, barn och unga på autismspektrat och/eller de som har stora psykiatriska behov som egentligen skulle vara inom BUP:s försorg. En del av dessa borde inte vara på SiS över huvud taget, många en betydligt kortare tid än idag. Därför är det omöjligt att svara på hur stort behovet av låst institutionsvård i grunden är.
Trycket på SiS och behovet av låst institutionsvård har dock ökat i takt med gängvåldet och samhällsutvecklingen. Idag är ca 200 placerade enligt LSU vilket har trängt undan antalet LVU-platser. Ytterligare ett 150-tal unga sitter häktade för brott som sannolikt kommer att resultera i en placering efter LSU-dom.
Trots ökningen utgör den totala andelen barn och unga som placeras på SiS, oaktat lagrum, endast fyra procent av samhällsvården.
Platsbristen på SiS förvärras av att placeringstiderna blivit längre och att barn och unga faktiskt står i kö för att skrivas ut. De blir kvar för att det saknas en planering från socialtjänsten och/eller reella alternativ.
Förr eller senare ska även de som behövt de mest ingripande åtgärderna vidare i vårdkedjan. Redan idag är fem gånger fler barn och unga placerade på HVB än SiS, som ofta är steget före eller efter en placering. Trots det är underutnyttjandet stort och var tredje plats på HVB står tom. Fler skulle kunna vårdas i öppna former som HVB men det förutsätter att IVO slutar göra snäva bedömningar av tillstånden samtidigt som BUP måste växla upp och samverka med kommunernas socialtjänst och våra medlemmar.
Det kan vara värt att påminna om att Statens institutionsstyrelse skapades för drygt trettio år sedan efter att landstingen inte klarat av att bedriva dessa ungdomshem. Idag är behoven större och ofta mer komplexa, vilket gör det till en än större utmaning att lyckas. Oavsett hur kommuner och regioner tar sig an regeringens öppning om låst institutionsvård kan vi konstatera en sak: Behovet av de öppna vård- och behandlingsformer som HVB erbjuder fortsätter att vara stort. Här ser Vårdföretagarna fram emot fortsatt god samverkan med SiS och SKR, i de regeringsuppdrag som pågår och överenskommelser som träffats.
