Gör plats i budgeten för en jämställd vård
Lika möjligheter, lika värdering av det jämförbara – men givetvis inte likadant för alla. Det är jämställdhet på riktigt.
Ingen politiker skulle medvetet ta politiska beslut som missgynnar kvinnor. Ändå synliggör bara en ytlig analys en verklighet dit de politiska ambitionerna inte nått. När Vårdföretagarna jämförde kostnader för bl.a. framfallsoperationer i privat respektive offentlig regi var skillnaderna stora, också mellan regionerna. Medan ersättningen för en framfallsoperation i Västra götalandsregionen ligger på strax under 20 000 kr får den som gör samma åtgärd i Region Skåne 25 000. I Region Stockholm understiger ersättningen 10 000. Kostnaden för åtgärden i offentlig regi ligger på över 30 000 – men en gissning är att inte heller den prislappen ger verksamheterna speciellt mycket handlingsutrymme.
Huvudstadsregionens ändå relativt goda tillgänglighet till gynekologisk vård har dessutom från politiskt håll beskrivits som kostnadsdrivande ”överkonsumtion”. Enda sättet att minska kostnaderna är att skära ner på vården – vilket sannolikt också kommer ske om inte politikerna agerar; ersättningarna har inte höjts på över 10 år (de har till och med sänkts). Men god vilja och gemensamma ambitioner kommer inte betala ultraljudsapparater, gynstolar, laboratoriekostnader, lokalhyra eller lön till läkare som har tillräcklig tid för att svara på patienternas frågor och utbilda framtidens kollegor.
Ett första steg för en mer jämställd hälso- och sjukvård är att säkerställa ersättningar som ger vårdgivare möjlighet att ta hand om patienterna, i hela landet och från regionernas alla delar. Kvinnor i Sverige väntar idag betydligt längre än vårdgarantin och ibland mer än ett år på att operera ett framfall – helt utan andra skäl än att regionerna inte vill betala. Ersättningar som indexeras och gör det möjligt att etablera verksamheter också i mer glesbefolkade delar av landet är andra exempel på regionalpolitiskt hantverk som kan bidra till att fler kvinnor i alla åldrar kan får råd och vård. Dessutom borde krafttag tas för att möjliggöra en samverkan kring fort- och utbildning av fler gynekologer i hela vårdkedjan.
Vi måste också synliggöra strukturell diskriminering. En genomlysning borde göras av vårdens kostnader ur ett jämställdhetsperspektiv, där t.ex. ersättningar inom gynekologisk respektive urologisk vård kan jämföras. En sådan analys kostar inte mycket – men resultatet kan ställa krav inför kommande budgetarbete i regionerna. Pengar löser inte allt – men den politiker som vill se en jämlik vård måste låta även kvinnors vård kosta.
